Trots att jag dyrkar genren AOR krävs det mycket variation på ett album för att man inte ska somna innan alla låtar hunnit avverkats.
Få grupper kommer undan med hedern i behåll. Det finns en subliminal mening att AOR gör sig bäst på ”blandband”.
Något eller några guldkorn på dylika plattor gör inget album, just därför var “blandband” nästintill skräddarsydda för denna typ av genre.
2018 landade Perfect Plans debutalbum på Spotifydisken. Det var en oförskämt kvalitativ sak.
Lägg till en superb produktion, som dels kändes modern, dels classic. Jag upplevde typ allt som sanslöst professionellt, faktiskt i klass med Revolution Saint, Giant (som Kent numera också sjunger i) eller Bad English.
I mina öron var ”Too late” plattans bästa låt. Tätt följd av ”In and out of love”, ”Stone cold lover”, ”Never surrender” och ”1985″.
Kent Hilli frambringade bland det starkaste jag hört någon svensk prestera, en härdsmälta i paritet med Jim Jidhed. Det visade sig vara genetiskt betingat. Kent är bror med Janne Hilli från Days of Jupiter.
Den ena en Steve Perry-light, den andre en kraftfullare version Tom Englund från Evergrey. Är det så att allt kommer i två i Örnsköldsvik, då tänker jag på hockeytvillingarna Sedin, eller är det klyschan ”whats in the water in Örnsköldsvik”?
Gick det att toppa debutalbumet, eller var det enbart en lyckträff där alla stjärnorna stod uppradade bredvid varandra? Jo då, uppföljaren Time for a miracle från 2020 visade sig vara ännu radioaktivare än sin föregångare. Den lite tyngre prägeln passade också bandet som handen i handsken.
De första sex låtarna var en avgrundsdjup orgie av ren rosa AOR-eufori tillsammans med ”Don´t blame it on love again”. Nu pratade vi inte om över-medel-bra -låtar, utan om sjusärdeles klockrena AOR-hits.
Perfect Plans båda albumen utkristalliserades till fullblodiga kommande ”aor-classic”, ett epitet få svenska plattor kan titulera sig.
De som kan epitera sig detta är bland annat Jim Jidhed – Full Circle, Mikael Erlandsson – 4, W.E.T – Rise up/Retranmission, Frederiksen/Denander – Baptism by fire,
Alien – I:st, Art of illussion – X Marks the spot, Nestor – Kids in a Ghosttown och Treat – The Pleasure Principle/Coup De Grace/Tunguska.
Nu är det dags att avtäcka Perfect Plans tredje album Brace for impact. Kan det börja bättre, cool titel och snyggt omslag? Men aj aj aj, där går ridån ner… oavsiktligt, redan innan andra akten ens börjat!
Vi blir serverade stämsång, bra produktion, gudomlig vokalist och bra musiker, vad kan man begära mer? Jo, starkare låtar, precis det som Perfect Plan skämt bort oss med tidigare.
Musiken går liksom på sparlåga, och låtarna sätter sig inte nämnvärt, eller så får jag känslan att jag hört detta strömlinjeformaterade materialet många gånger tidigare, fast bättre.
Det är tryggt, det är bekvämt; bandet bockar liksom av av alla boxar i AOR-checklistan. Allt det som var fantastiskt på de tidigare albumen är inte riktigt det längre – magin är som halvt bortspolad och bandet går på tomgång.
De båda balladerna “My angel” och “Emily” är verkligen inget att hurra för utifrån hur bra “Fighting to win” var på förra albumet.
Därutöver har de ett sjok av bluesrockiga saker som dels är refrängfattiga, dels not my cup of tea: “Devils got the blues“, “Bring me the doctor” och “Still undefeated“.
Som sagt, denna fernissade yta på en redan finpolerad yta kan inte reducera känslan av att genialiteten satts på paus. Finns det verkligen inget som sticker ut?
Jo, jag tycker om tung hårdrockiga “Can´t let you win“. Femte låten “Stop the bleed” är också en bombastisk projektil som jag fastnar för, med sina pomösa Deep purple riff.
En riktig grovver är “If love walks in“; från tanig till majestätisk, detsamma kan skrivas om “Gotta slow me down” som osar en gnutta gamla Europe.
Avslutande aoriga “I walk through fire” tillhör också en av de bättre låtarna precis som inledande “Surrender”
Jag har skrivit det otaliga gånger förut! Vill man likt Perfect plan, eller typ 99 procent av dagens band reproducera det förflutna, utan att addera tillstymmelse till egen identitet, så måste de tangera, eller överträffa de låtar som inspirerat dem.
Det är liksom det man köpslår med, i detta fall lyckades inte Perfect Plan med det konststycket, trots 5 riktigt bra retrolåtar.
Många band borde ta lärdom av Muse, Cats in space eller svenska Art of illusion.
På Perfect Plans två första album var de bandet som dikterade villkoren, så är det inte på deras tredje platta. Har Perfect Plan bränt sitt bästa krut?
Kommer Time for a miracle vara deras Magnum opus?
Som sagt, frågor jag ställer mig inför deras nästa album, eftersom Brace for impact helt enkelt är ett mellanspel.
Line-Up:
Kent Hilli – Lead vocals
Rolf Nordström – Guitar
Leif Ehlin – Keyboards
Fredrik Forsberg – Drums
Mats Byström – Bass
Band: Perfect Plan
Titel: Brace for impact
Genre: AOR/Melodic hardrock
Skivbolag: Frontiers
Releasedatum: 14 oktober 2022
Bästa spår: Can´t let you win, Stop the bleed, If love walks in
Betyg: 3/5
