MCC, det vill säga, Magna Carta Cartel, är lika med det , den förre namnlösa gasten Martin Perser, från Ghost. Det både hörs och inte. Stämningen, melodikänslan och arrangemangen är liknande men det är en helt annan typ av låtar även om Tobias Forge finns med bland låtskrivarna. Lite som Pink Floyd möter Coldplay på en fest hemma hos Vangelis. Det är stort, drömskt och filmiskt. Som ett soundtrack i ett höstlikt Linköping och på väg hem från ett gig på Skylten kanske, eller så är känslan universell och allmän, vemod och längtan känner vi ju alla.
Inledande “Arrows” sätter nivån och restan av plattan följer efter. Martin sjunger med en viskande och behaglig röst, plattan är varsamt producerat med en detaljrikedom som imponerar, inte för mycket men inte för lite heller. Det är det som det svåra ligger, att ta rätt besult om ett reverb, en gate eller chorus ska märkas eller inte.
Jag råkar veta hur mycket och vilket hårt arbete det ligger bakom denna platta och som man säger, hårt arbete lönar sig alltid.
“The dying option” är en strålande platta.
