CD

Sister – Disguised Vultures (8.0)

Sister - Disguised Vultures - Artwork

Artist: Sister 
Titel: Disguised Vultures 
Genre: Metal/Sleaze 
Skivbolag: Metal Blade Records 
Releasedatum: 27 januari 
Betyg: 8/10 
Bästa låt/ar: Sick, Slay Yourself och We Salute ’em

När Sister utvecklade sitt tidigare Pretty Boy Floyd-inspirerade sleaze sound i och med den självfinansierade EP:n ”Deadboys Making Noise” (2009) till en råare horrorpunk-liknande stil gjorde man det med bravur. Det var genuint, snabbt, catchigt och låtarna klockade in på två minuter var. Den sjuspåriga EP:n hade samma tema rakt igenom, variatonen var låg men kvalitén var skyhög. Med debutalbumet ”Hated” (2011) blandade man ner en stor dos modern metal tillsammans med de tidigare punk- och sleaze-influenserna. Gitarrerna stämdes ner till Drop C och Jamies röst klöv träd med en fry scream-liknande teknik, inte långt ifrån Marilyn Manson och Liam Cormier (Cancer Bats/Axewound). Blytunga metalriff varvades med ”Hey, Hey”-refränger och sylvassa texter om alienation. Även här höll Sister samma tema rakt igenom; låg variation med skyhög kvalité.



Med den nya plattan ”Disguised Vultures” ville Sister göra något annorlunda. Nu ville man ha variation och dessutom skulle plattans produktion låta så som bandet gör live. Och produktionen är riktigt rå, dock förvånas jag över att ”Hey, Hey”-partierna som skanderas live i ’Slay Yourself’ inte finns med i studioversionen när livekänslan var något som eftersträvades. I och med att skivan är mer varierad är den inte alls lika direkt som tidigare släpp. Samtliga låtar på skivan är bra, men det krävs några några lyssningar innan de sätter sig. Det annorlunda låtsnickeriet resulterar i att skivan är svårare att ta till sig än dess föregångare, dock är jag mer än gärna den första som applåderar kreativitet och nytänkande – och det finns det gott om på den här skivan.

Det inledande spåret ’My Enemy’ vrålstartar mitt i en hård och energisk vers, helt utan intro. Lyssnaren får sig en rejäl käftsmäll och sen är det tyst.
Den energiska versen försvinner lika plötsligt som den började, och sedan efter en lång paus kommer instrumenten in, ett i taget och energin byggs sakta upp igen bit för bit. I nästföljande spår ’Sick’ så är den första halvan av låten en typisk ”Hated”-låt, men mitt i låten kommer ett basmullrande lugnare parti som krossas helt av ett närmast black metal-liknande solo där det blir riktigt monotont och aggressivt. I låtarna ’Disguised Vultures’ och ’Naked’ så passerar Sister för första gången fem-minutersgränsen, och detta dessutom två gånger om. Vid ’Naked’ närmar bandet sig faktiskt sex minuter. Det är alltså ett annorlunda Sister vi får serverat på deras senaste alster och efter första lyssningen var det svårt att veta vilket betyg den skulle få, men med tiden har den vuxit till en stabil åtta. Trots de många förändringarna är det fortfarande hård och skitig musik, gitarrerna är distade och nedstämda, Jamies röst skär som en kniv och bandet ser bättre ut än någonsin.
”Disguised Vultures” gör sig bra som album, men lär vara ännu bättre live.

För övrigt bör ”Disguised Vultures” få cred för att omslaget är betydligt snyggare än ”Hated”, vars enda svaghet var just omslaget.

Relaterade artiklar

Hittade inga inlägg.
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter