ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Jay Smith – King Of Man (7.0)

241 Shares

jay-smith-king-of-man-2013-250

Band: Jay Smith
Titel: King of Man
Genre: Blues/Rock
Skivbolag: Gain
Releasedatum: 2013-12-11
Betyg: 7/10
Bästa låt: King Of Man

För att kunna leverera den känslan som krävs när man ger sig på blues så bör det finnas en liten dos av smärta, en liten dos av lycka och en stor dos av ärlighet. King Of Man, som är gjord tillsammans med The Reservoir Dogs, är som Jay Smith själv beskriver den: En 51 minuter lång resa genom bluesen.


Jag tillhör en av dem som inte upplevde Jays tid i Idol. Men jag vet så mycket som att hårdrocken han gjorde med Von Benzo får stå åt sidan denna gången och rätta mig om jag har fel, men visst känns det som att King Of Man är en skiva som skapades i syftet av att rehabilitera en trasig själ.

Jays styrka ligger i hans röst. En röst som inte har några problem med att ta sig an skivans smärtsamma stunder, men inte heller dess svängiga och hoppfulla delar. Vad som fascinerar mig är variationen i materialet, det är inte bara en guidning i genrens utveckling och utforming utan även en variation av sorg i ett klimat av glädje. I den senare delen av skivan dyker till exempel Keep Your Troubles At Bay upp. En låt som hos mig framkallar en känsla av gynnsam desperation, en medvetenhet om att förr eller senare så kommer våra problem ifatt oss – Så vi kan väl “dansa” så länge.

Men vi kan väl backa tillbaka lite. De tre inledande spåren The Blues, Women och Keeps Me Alive har alla olika karaktärer, vilket är så musikaliskt vackert. Olika former av blues, rock ‘n’roll, hopp och sorg – därav variationen jag pratade om tidigare. Ack, så viktigt att kunna bibehålla ett sound som inte spretar ut för mycket, men att samtidigt inte få det att låta monotont.

Singeln King Of Man skiljer sig avsevärt från annat material. Istället är det en mystik, kärleksfull och cirkusliknande känsla som fyller mig. Aningen euforiskt får jag erkänna. Direkt efter måste jag ändå erkänna att jag inte är speciellt förtjust i Pantera-covern Cowboys From Hell som dyker upp som femte spår – Inte för att det är dåligt, mest för att det är onödigt när det egna materialet håller tillräckligt hög klass och det istället blir ett, förlåt mig, men sömnpiller.

Den mest hjärtskärande låten är förmodligen Ode To Death (Little Sister). En ursäkt till systrarna från storebrodern som inte alltid fanns där. Ärlighet, den stora dosen som är så obligatorisk. Följande Tramp Of Love likaså, musikaliskt är detta förmodligen King Of Mans mest moderna låt och även en av de mest personliga.

Vad som tilltalar mig mest med Jay Smiths nya album ligger faktiskt inte i att han valt blues som inriktning – utan låtskrivandet. Även om melodierna inte alltid når fram till fullo, så gör texterna det. Avslutande Worries Won’t Bring It Back känns filosofiskt som ett fulländat avslut. Bra jobbat, Herr Smith. King Of Man är ett exempel på hur man applicerar poesi i ett musikaliskt sammanhang. Shakespeare hade varit stolt.

BETYGSSKALAN

5.0 – Mästerverk! Fullkomligt perfekt. Inte ett enda svagt spår! Finns ingenting att klaga på.
4.5 – Stark fyra. Utmärkt! Snudd på perfekt men det lilla extra saknas för att rankas som mästerverk.
4.0 – Stabil fyra. Mycket bra! Har någonting extra!
3.5 – Stark trea. Riktigt bra!
3.0 – Stabil trea. Tämligen bra. Lite spretig men ändå god musikunderhållning.
2.5 – Medelmåttig men lyssningsbart.
2.0 – Hyfsad! De sämre låtarna är tyvärr betydligt fler än de bra. Lämnar mycket att önska.
1.5 – Ganska dålig.
1.0 – Väldigt dålig. I stort sett bortkastad tid.
0.5 – Urusel! Plågsam upplevelse!

RELATERADE ARTIKLAR
Inga inlägg hittades.
MÅNADENS RECENSIONER
FILM
LIVE
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter