Nazareth har släppt sitt tjugofemte album. Det är samma line-up som på förra plattan ”Tattooed On My Brain” (2018). Nya ”Surviving The Law” har ett något modernare sound, men i grund och botten spelar de hårdrock med ett skönt flow.
Nazareth bildades 1968, men den enda originalmedlemmen idag är den coola och roliga basisten Pete Agnew. Fast Jimmy Murrison har varit med så länge som 28 år och är därmed den gitarrist som befunnit sig i gruppen längst. Agnews son Lee började som trumtekniker. När Darrell Sweet tragiskt nog gick bort föll det sig naturligt att Lee blev bandets nya trummis, vilket han nu har varit i över tjugo år, så han är ju inte precis ny han heller. Jag har sett dessa herrar spela tillsammans på scen. De är samspelta och levererar väldigt bra. Dan McCafferty’s karaktäristiska, hesa röst är det jag förknippar mest med Nazareth och jag trodde inte att det var möjligt att ersätta honom när han lämnade gruppen. För sju år sedan tog dock Carl Sentance över mikrofonen och jag måste säga att även hans röst passar väldigt bra till allt material, stundtals till och med bättre.
Nya albumet ”Surviving The Law” är en bra produktion, som har en trevlig akustik och ett svagt eko, särskilt på Carls röst. Det är mysigt när han svänger upp i högre toner, vilket han gör i till exempel inledande ”Strange Days”. Tjocka gitarriff drar igång låten, som förstärks av ett härligt basspelande från Pete.
En tillbakalutad sommarkänsla genomsyrar ”You Gotta Pass It Around”. Den är som en släpig variant av en käck Beach Boys-låt. Sentance har en väldigt härlig röst. Här finner vi också ett snyggt gitarrspelande. Murrison framför ett mycket bra solo i bland annat ”Better Leave It Out”. Det är skön hårdrock där musiken gungar och rullar lätt.
”Sweet Kiss” har ett stänk av blues och 70-talsrock. Det gungar och är lockande. Jimmy spelar ett väldigt härligt gitarrsolo. Musiken gör att jag hamnar i en skön sinnesstämning. Spåret ”Falling In Love” är coolt och groovy, samt har en lätt dos av kaxighet. En taktfast bastrumma pulserar och den yngre Agnew gör emellanåt rappa nedslag med trumpinnarna.
“Psycho Skies” har en slags återhållsam styrka. Melodin i refrängen ger ett behagligt glädjerus i magen. Energifylld rock’n’roll blir det i ”Waiting For The World To End”. Trots titeln är musiken hoppfull och flörtig. Det är ingen idé att bli deppig över olika saker, utan försök att göra det bästa utav det du har och kan, tycks vara budskapet eller är lite den känslan jag får.
Breda riff inleder ”Love Breaks”. Spåret har en skön rytm och mitt huvud gungar i takt. Carl river till på höjden med sin röst, vilket låter bra och ger en cool touch. De flesta bitarna är ganska korta, men avslutande ”You Made Me” är längre än de andra och har en annan stil än övrigt material. Musiken är soft, nästan jazzig blues, med orgel-groove. Antingen gillar man det, eller så blir man sömnig, vilket jag måste erkänna att jag blev.
Totalt blev det kanske lite för finputsat och tillrättalagt. Ibland känns det som om de inte släpper loss ordentligt, även om jag tror att många av spåren kommer att göra sig otroligt bra live. ”Surviving The Law” innehåller ett stort gäng sköna låtar. Far och son Agnew är tillsammans en stark rytmsektion. Murrison är en väldigt skicklig gitarrist och Sentance är en mycket bra sångare.
Nazareth av idag är rejält uppdaterat. De har nästan lämnat sitt ursprungliga sound, även om 70-talshårdrocken gör sig påmind här och där. Jag saknar låtar som den riviga ”Razamanaz” eller den underbara ”Games”. Man kan förstås inte stanna kvar i samma, gamla hjulspår för alltid, utan vill emellanåt förnya sig. Oavsett om det låter Nazareth eller ej, måste jag ändå säga att ”Surviving The Law” är en väldigt bra skiva, som absolut rekommenderas.
Artist: Nazareth
Titel: Surviving The Law
Genre: Hårdrock
Skivbolag: Frontiers Music s.r.l.
Antal låtar: 14
Speltid: 49:14
Releasedatum: 2022-04-15
Bästa låtar: Waiting For The World To End, Sweet Kiss, Strange Days, Falling In Love.
Betyg: 4/5
