Epysode – Fantasmagoria (9.0)

Band: Epysode
Titel: Fantasmagoria
Genre: Power/Progressive Metal
Skivbolag: AFM Records
Producent: Jacob Hansen
Releasedatum: 2013-10-11
Betyg: 9/10

Andra skivan denna månaden från AFM Records som renderar betyget nio. Det är imponerande och överlag så har det varit hög kvalité från dem detta år när det gäller hårdrock och metal. Epysode fortsätter hålla labelns fana högt.

Att kalla denna herre geni är definitivt att ta i, men Samuel Arkan har lyckats med nästan allt på Epysodes nya skiva “Fantasmagoria”.

Samuel (VIRUS IV) följer nu upp debuten “Obsessions” från 2011, som var helt okej, men fick lämna CD-spelaren tämligen snabbt trots imponerande gästlista och intressant koncept.

Därför var intresset för denna skiva tämligen ljummet när den dök upp. Men efter att ha lyssnat en gång så var det till att plocka upp hakan och plåstra om den för utvecklingen sedan förra albumet är stor. Precis allt har förbättrats. Skivan har också en tendens att växa för varje lyssning vilket det är allt för få gånger man får uppleva men det är alltid en lika stor njutning varje gång.

Det är Power/Progressive Metal med en svärta och nerv som lättast kan jämföras med ungefär hur KAMELOT låter, semi teatraliska arrangemang och massa känslor.

Variationen mellan låtarna är stimulerande, från känslofyllda ballader till rykande power metal även om de flesta låtarna är någonstans mitt i mellan.

Största anledningen till att resultatet blivit så bra beror på att samtliga moment såsom musiker, sångare, låtar, produktion etc. samverkar i en perfekt symbios.

Återigen är det ett konceptalbum med flertalet sångare/sångerskor som gestaltar. De som medverkar är t.ex. Tom S Englund (EVERGREY), Tezzi Persson (BETWEEN THE SILENCE), Matt Marinelli (BOREALIS), Ida Haukland (TRIOSPHERE) och Henning Basse (METALIUM).

Det är dessa vokalister som till stor grund gör detta album bra för det är idel starka och imponerande röster som alla är karakteristiska, Ida har kanske nutidens bästa kvinnliga hårdrockspipa, Matt är underskattad men lysande, Tezzie imponerar och Tom har en unik och känslofylld röst som passar utmärkt i sammanhanget.

Tillsammans blir dessa röster magi och stämningen på skivan känns laddad och intensiv.

Bidragande till det imponerande resultatet är också musikerna: Julien Spreutels (ETHERNITY) bjuder på synnerligen intressant keybordspelande som känns riktigt uppseendeväckande och fräscht. Tilläggas bör att det har lagts ner mycket tid på de orkestrala arrangemangen.

Mike Lepond (SYMPHONY X) står för basen, Leo Margarits (PAIN OF SALVATION) trumspel på skivan är utsökt och jag skulle inte ha något emot att höra honom spela på fler progressiva metalskivor. Det han levererar här känns mycket mer intressant än vad det normalt gör i huvudbandet.

Simone Mularoni (DGM) är ansvarig för flertalet gitarrsolon och som alltid när det gäller honom levereras de i världsklass.

Här har Samuel verkligen lyckats hitta musiker som alla bidrar med sitt yttersta och som får helheten att låta helgjuten. När man adderar detta faktum med Jacob Hansens förträffliga produktion så blir det komplett.

Samuel har skrivit låtarna under ett års tid och det märks. En sak som skiljer detta projekt mot de flesta andra är att samtliga vokalister och musiker spelat in sin del i samma studio vid samma tillfälle istället för att skicka filer till varandra från alla världens hörn. Detta faktum kan bidra till helhetskänslan som finns på albumet.

2013 års bästa konceptalbum och som projektchef har herr Arkan lyckats magnifikt bra att få till en helhet som berör och är bländande snygg. Ett av årets största positiva överraskningar.

Bästa låt: Venom