Svenskättade Power Metal-fajtarna i Palantir har i dagarna släppt uppföljaren till debuten Lost Between Dimensions som såg dagens gryning för första gången 2017. Detta sker genom bolaget Stormspell Records och det är ett hungrigt gäng som möter upp lyssnaren från första ton i det inledande titelspåret. Medlemmarna nämner ensembler som italienska Rhapsody och jänkarna i Symphony X som ledstjärnor men hela plattan känns väldigt europeisk och specifikt skandinavisk vilket verkligen inte ska ses som någonting negativt, snarare tvärtom.
Ty över de flinka gossarnas musikutövande så ligger en aura av nordisk melankoli (tänk Nocturnal Rites, Stratovarius och Dragonland) som vänskaplig samsas med mer internationella klanger, allt till plattans godo. Bandet bjuder på spetskompetens då alla musikanter är särdeles skickliga och utförandet är av mycket hög klass. Nu är komplexiteten inte uppskruvad till tex Symphony Xs nivåer men Chasing a Dream bjuder på ett smörgåsbord med fina delikatesser som Queen of The Moon där vokalisten Marcus S. Olkerud genast visar vem som bossar med en insats värdig Olaf Hayer (Luca Turilli, Dionysus) där han med smått herkuliskt magstöd trycker upp de höga tonerna med en imponerande lätthet.
Den lyriska sidan av Palantir innehåller allt från Shakespeare-epik till Akira Kurosawas Sju Samurajer och över till simulationsteori och filosofiska funderingar. Om än kanske inte direkt banbrytande så ger Olkeryds övertygande insats tyngd till texterna. Och just banbrytande är heller inte Chasing a Dream överlag men den aspirerar heller inte efter att vara det. Calle Persson och Fredrik E. Enochssons snirkliga gitarrfigurer väver en mångfärgad tapestri över den synnerligen kompetenta rytmsektionens Emanuel Lindberg (trummor) och Cederick Forsberg (som också står som producent förutom sitt hanterande av bas och körsång) välspelade fundament. Och över dessa så lägger keyboardisten och körsångaren Johannes Frykholm den ena mysigt mystiska klaviaturmattan efter den andra.
Det enda som saknas är originalitet men om jag ska vara ärlig så kan jag nog inte på rak arm komma på ett unikt sound inom genren den här sidan Gustaf Wasas första moppemustasch så det känns lite meningslöst att anmärka på det så jag ångrar redan nu att jag tog upp ämnet. Så, glöm nu bort den sista meningen nu, kära läsare och fokusera på något annat fräsigt istället. Som ninjas. Eller Teenage Mutant Ninja Turtles. Eller sköldpaddor, de är finurliga små krabater minsann.
Eller tänk förslagsvis på avslutande Read The Signs där Palantir visar upp sin episka sida på ett föredömligt sätt och mixar rappt dubbelkaggepartaj med klistriga melodier, stiliga gitarrfigurer och en peppad Olkeryd-leverans som bitvis minner om salige Andre Matos (Angra, Shaman,Avantasia).
Palantir skriver inte om regelboken men lägger till ett par snygga paragrafer vilket verkligen inte är fy skam.
Rekommenderas varmt!
Band: Palantir
Titel: Chasing a Dream
Genre: Melodiös Power Metal
Skivbolag: Stormspell Records
Releasedatum: Ute nu!
Bästa låtar: Queen of The Moon, Astral Prison, Read The Signs
