NYHETER
CD
BÖCKER
SKÄRSELDEN

ToxicRose – ToxicRose (8.0)

38 Shares

toxicrose-EPcover250

Band: ToxicRose
Titel: S/T
Genre: Modern Sleazerock
Skivbolag: City of Lights/Rock It Up Records
Producent: Martin Sweet & ToxicRose
Betyg: 8.0/10

Vid en första anblick på skivomslaget förs tankarna in på ett mörkare  och alternativt Crashdïet. ToxicRose debut-EP ser i mångt och mycket ut som Crashdïets debutalbum “Rest in Sleaze”, och helt ute och cyklar är inte undertecknad med tanke på att denna EP är producerad av just Martin Sweet (Gitarrist i Crashdïet) som dessutom är bror till Michael (Trummis i ToxicRose).



För dig som ännu inte har hört EP:n eller införskaffat ett fysiskt exemplar så kan du förvänta dig kvalitativ catchig modern sleazerock som flörtar stadigt med den alternativa scenen. Och det är just denna flört som är bandets charm, det som utmärker deras sound och det inslag som jag själv tycker bäst om. I en genre med så övertydliga ramar som sleazen som malt på med sitt “Sex, Drugs and Rock n’ Roll” sedan 80-talets mitt så är det alltid välkommet med nya tolkningar och att någon vågar tänka lite utanför boxen. När flörtandet med den alternativa scenen lyser igenom i lyriken i rader som “Fighting to be seen, the void suffocates me” så saknar jag inte för en sekund att bandet inte sjunger om strippor och sprit.

På bandets debut-EP lyckas de leverera bra låtar som utan tvekan sätter sig på minnet hos lyssnaren. Inledande “A Song For The Weak” och “Set Me Free” är ösiga livestänkare med bra tryck som har just det här mörkare temat som är bandets styrka och i den sistnämnda börjar syntharna leta sig in. Även om syntharna känns närmast daterade till 2000-talets mitt och till viss del påminner om något från tidigare album av Nightwish och In Flames så tillför de ändå något intressant till ToxicRose sound. De avslutande låtarna “Black Bile” och “Fear Lingers On” är även de mörka sleazelåtar av hög kvalité, även om sången i refrängen till “Black Bile” för en kort sekund är falsk.

Skivans svaghet är tyvärr att EP:ns mittlåt “Follow Me” känns märkbart tråkig jämfört med de övriga spåren, istället för att vara en del av en övertygande enhet känns låten mest som ett slags transportsträcka. Med tanke på att jag gillar bandets synth-inslag och gärna hade sett att det förekom oftare i bandets låtar så känns det lite extra tråkigt att den låt som är mest synthdominerad (“Follow Me”) också är den låt som är mest intetsägande. I mina ögon och öron hade den hellre strukits från skivan och istället blivit utbytt mot någon av bandets tidigare demos “I Drown In Red” eller “Don’t Hide In The Dark” då de båda känns som betydligt säkrare kort än tidigarenämnda mittspår.

I övrigt tycker jag att EP:n skulle vinna på om man hade förlängt de undersköna harmonierna något i outrot till skivans sista spår “Fear Lingers On”. Allt som allt är det en väldigt lovande debut-EP som av ett band som förhoppningsvis har ännu en halv växel att lägga i till nästa släpp.

38 Shares
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

Chefredaktör och grundare av Rocknytt

Relaterade artiklar

POPULÄRT JUST NU
FILM
LIVE
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Rocknytt Logga 2019 heavy metal

Följ oss på Facebook!