ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Dream Theater – Dream Theater (6.0)

dream-theater-2013

Band: Dream Theater
Titel: s/t
Genre: Progressiv Metal
Skivbolag: Roadrunner Records
Producent:  John Petrucci
Releasedatum: 2013-09-24
Betyg: 6/10

Att som Dream Theater kunna livnära sig på denna typ av musik är inget annat än imponerande. Dessutom borde de få guldklockor för lång och trogen tjänst.
Att kunna leverera så hög kvalité på sin musik under dryga 25 år är få förunnat, men trots det var det länge sedan de fick mig att höja på ögonbrynen.
Det blir inga höjda ögonbryn denna gång heller. Jag känner av en viss uppryckning, men det förvånar mig inte då självbetitlade album brukar förmedla någon sorts ställningstagande eller ny ambition.

Mycket av magin i Dream Theater försvann redan med att Kevin Moore slutade. Tydligast märktes det i låtskrivandet. Inför detta album har även Mike Portnoy försvunnit och nog för att Mike Magnini kan axla trumspelet på ett bra sätt, men det känns som ytterligare en dimension har försvunnit. Kanske är känslan naturlig då Portnoy har varit bandets mest framträdande figur i samtliga år samt att han agerat i fler sammanhang än enbart trumslagare..

Med varje släpp hoppas jag att de ska återfinna närheten av fornstora dagar då “Images And Words” skakade om min värd som inget band lyckats med varken före eller efter det. Men realistiskt och med sunt förnuft måste man förstå att det inte går att återskapa denna känsla. I vanlig ordning infinner sig en liten besvikelse, men med öppet sinne får man ändå lyssna på vad de hittat på denna gång -för långtråkigt brukar det sällan bli.

Det första som jag noterar är att de har en tydlig och massiv ljudbild där bandets musikaliska utsvävningar ger behaglig njutning under de nio låtarna på ca 68 minuter, varav avslutningsnumret klockar in på blygsamma 22:18.
Vi bjuds på det vi förväntar oss att få: smekande refränger, instrumental onani av den mest imponerande sort och James karaktäristiska röst. Till skillnad från tidigare album upplever jag mer känsla och harmoni. Det är förödande vackra musikaliska landskap som spelas upp under denna timman.

Bra refränger samsas med luftiga arrangemang och flertalet låtar blir därför en fröjd att lyssna på trots att de valt att lägga den instrumentala show off låten “Enigma Machine” som fjärde låt på albumet. Det är det bara Dream Theater som kommer undan med.
Tråkigast blir det i balladen “Along For The Ride”. Nya sånggrepp tar James i “Illumination Theory” där han i vissa stunder nästan kan jämföras med Judas Priests Rob Halford och som bäst blir det i “The Looking Glass”.

Summeringen blir positiv trots att jag hoppats på mer. Klart är att de fortfarande besitter toppen inom genren och så kommer det förmodligen bli oavsett hur många bandmedlemmar som byts ut.

Med detta album vidmakthåller denna teater drömmarna vid liv om ytterligare storverk.

 

Bästa låt: The Looking Glass

 

RELATERADE ARTIKLAR
FILM
LIVE
Rocknytt

Tipsa oss om nyheter



ROCKNYTT_LOGGA_2022

SÖK PÅ ROCKNYTT

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER