Det är femtio år sedan slitvargarna från Hannover släppte sitt första album ”Lonesome Crow” och det börjar närma sig hela sextio år sedan gruppen bildades. Scorpions förkunnade redan vid släppet av ”Sting In The Tail” (2010) att de nu minsann skulle gå i pension, men sedan dess har ytterligare fyra album sett dagens ljus, ”Comeblack” (2011), ”MTV Unplugged”, (2013), ”Return To Forever” (2015) samt nya småfånigt betitlade ”Rock Believer”.
Göteborgska yrvädret Mikkey Dee, som är fullvärdig medlem sedan James Kottak fick sparken 2016, har bidragit med en välbehövlig vitamininjektion som nu bär frukt i hans första album med bandet (Scorpions nittonde totalt om man räknar bort samlingsskivor och liveskivor).
Singelspåret ”Peacemaker” som släpptes i höstas visade till exempel på en förvånansvärd vitalitet och ett spår som ”When I Lay My Bones To Rest” cementerar det faktumet. Pang på rödbetan Rock’n roll hela vägen och ett kvitto på att det fortfarande är sting i gadden!
Öppnande ”Gas In The Tank” visar också med all önskvärd tydlighet att gammal är äldst. En högoktanig rökare med medryckande refräng. Att Claus Meine skanderar ”I want it louder” strax innan gitarrsolot är en garant för publikuppvigling på kommande spelningar. Efterföljande ”Roots In My Boots” och ”Knock ’em Dead” är småtrevliga och håller upp energinivån alldeles lagom. Titelspåret ”Rock Believer” har en subtil ”I love Rock’n roll” vibe i riffet, innehåller koklocka (bara en sådan sak!) och är feelgood hela vägen. Det är, det klyschiga namnet till trots, helt enkelt omöjligt att inte gilla det här.
Annat småtrevligt godis är ”Seventh Sun” som har ett monotont tungt driv som för tankarna lite till klassiska ”The Zoo”. Även ”Hot and Cold” bjuder på gammalt hederligt scorpionsgung.
Att skorporna är ena jävlar på kärlek har de bevisat gång efter annan. ”Still Loving You”, ”Believe In Love” och ”Wind Of Change” är blott tre klassiska exempel på tyskarnas förmåga att snickra ihop potenta tryckare. ”When You Know” heter balladkungarnas myskandidat den här gången, men den känns mest som en blygsam puss i förhållande till nämnda grovhångelhymner.
Med hela sexton spår är ”Rock Believer” en mastig pjäs att smälta, men samtidigt ett tydligt bevis på att skorporna är mer inspirerade än på länge. Jag är dock sällan ett fan av långa skivor med många spår. Att kvantitet ibland fått gå före kvalitet märks inte minst i svackan som uppstår mot mitten av skivan där spår som ”Shining Of Your Soul”, ”Call Of The Wild” och ”Shoot For Your Heart” känns som rätt bleka fillers.
Mot slutet blir det lite mer intressant igen. ”Unleash The Beast” påminner lite om skorpornas sjuttiotal i stämning, framförallt refrängen har nästan en sextiotalspsykedelisk färgning. Inte dumt alls. ”Crossing Borders” har ett skönt driv och melodier som känns välbekanta utan att vara uttjatade.
Det är alltid ett vågspel när gamla band efter mer eller mindre lång tid gör ny musik. ”Rock Believer” når inte riktigt upp till storhetstidens klassiska album såsom ”Blackout” (1982), ”Love At First Sting” (1984) eller ”Crazy World” (1990), men är klart godkänd och bjuder på en genomgående trevlig och angenäm lyssningsupplevelse. Det hörs att skorporna har haft kul i studion och även om allt inte är top notch så är det tveklöst det bästa bandet släppt sedan ”Sting In The Tail”. Bandet har med ålderns rätt slagit av en aning på takten och Claus har gått ner ett par tonsteg, men skivan känns varken trött eller konstlad utan tvärtom vital. Som Scorpions fan känner man igen sig. De Rudolf Schenkerska Riffen, Mathias Jabs patenterade gitarrslingor och det speciella svänget finns här. Man gillar det helt enkelt. Hade de nu bara skurit bort dököttet och slimmat ner till sådär en tio, elva spår hade betyget blivit högre.
Band: Scorpions
Titel: Rock Believer
Genre: Klassisk Hårdrock
Skivbolag: Universal
Releasedatum: 25/2
Bästa spår: Rock Believer, Gas In The Tank, Knock ’em Dead, Unleash The Beast, Crossing Borders, Hot And Cold
Betyg: 3/5
