Första gången som jag hörde degreed var strax innan Väsby Rock för många år sen, och jag fullständigt älskade singeln What If och såg verkligen fram emot att få se bandet framföra den live. På scenen så stod det ett gäng grabbar som inte såg ut som rockgubbarna i de övriga banden utan gav hopp om en ny musikalisk framtid. Framträdandet i sig var dock ingen större upplevelse och konstigt nog så valde man att inte spela sin nysläppta singel What If. Backstage så frågade jag varför man inte gjorde det och fick typ svaret att man hade så många andra bra låtar och man spelade bara det man kände för att göra. Den attityden imponerade inte på mig och därmed så gick de följande släppen från gruppen mig spårlöst förbi.
Men alla förtjänar en andra chans och när jag hörde inledande spåret Into the Fire så beslöt jag mig att recensera Are You Ready. Att inleda en skiva med en så fantastisk spark i arsle kan vara ett genidrag för att få till sig lyssnarens intresse och biter man inte på det här så är man fullständigt tondöv. Som recensent så är man dock lite avvaktande för det är mer ofta än sällan att inte resten av låtarna håller samma höga klass. Into the Fire kommer garanterat hamna på min årsbästalista när vi summerar 2022.
Att recensera ett album kräver verkligen sin tid. Första gången hittar man nåt guldkorn, och andra gången så är man kanske disträ och tänker att det här var inget märkvärdigt men när man har lyssnat en tio, femton gånger så sitter låtarna. Håller det inte längden så sjunker betyget och visar det sig att det finns fler guldkorn så blir det uppenbarligen högre betyg. Kombinera det här med produktion, musikaliskt framförande och innovativa grepp, så kommer man rätt nära för att kunna förstå för vad som krävs för ett toppbetyg. Andra spåret Higher skulle kunna passa på Melloscenen med sina fotbollskörer samt tonartshöjning och/eller för en fullsatt arena. Klistrigt, snyggt och sina stunder både påfrestande och brutalt bra.
Riktigt bra tryck blir det i tredje spåret Feed the Lie där degreed presenterar ytterligare en blivande publikfavorit, och det är så här man ska leverera arenarock och tack för ett bra trumljud, Mats Eriksson. Med en lugn inledning till Radio, där basen får en framskjuten position som passar som handen i handsken till Robin Erikssons röst. Jo, det här är en låt som behöver ett uns mer tid i anspråk för att man ska uppskatta den lika mycket som de tre inledande spåren. Den är fläskigt pampig och sånt uppskattas.
Hur många gånger har man konstaterat att titelspåret på en skiva är den svaga länken? Det var riktigt nära att jag placerade Are You Ready i den kategorin om det inte vore för den smittbart klockrena refrängen i kombination med det partiet där gitarr och keyboardsspelet får duellera. Därefter följer Burning och titeln skvallrar lite om att nu vankas det hårdrock, och så inleds det hela. Robin Eriksson sjunger så förbaskat bra men ibland så önskar man lite mer riv och mindre kliniskt rent i rösten. Bra låt även om det inte kommer att hamna på Greatest Hits.
Falling Down har precis det moderna anslag man hoppas att ett band som degreed ska ha istället för att kopiera forna hjältar från åttiotalet. Inte är det nödvändigtvis det jag uppskattar mest i världen, men förhoppningsvis så finns det andra som gör det. Förstå mig rätt, Falling Down håller hög klass även den. Som en skänk från ovan dimper Lost in Paradise ner, och nu rullar det på riktigt bra. Produktionen här är rent mästerlig och i ljudbilden lyckas samtliga instrument få en framskjuten position. För att på ett någorlunda överskådligt sätt försöka förklara Lost in Paradise så skulle det kunnat ha varit en osedvanligt fräsch avknoppning till Journeys Seperate Ways.
Sen kommer låten som Jan Johansen borde få ha sjungit på Mello istället för att få Thorsten Flinks mumlande i knät. Turn Back är en underbar melodi som är så snyggt hopsnickrad så man sitter och
fånler och applåderar samtidigt, så ta min liknelse med Mello på rätt sätt och inget annat. Sen gör det degreed det som jag gillar när man har bromsat in och det är full gas. Att kalla det här metal är väl en aning missvisande men så fruktansvärt långt borta är det inte. Här plockar Mikael Jansson och Daniel Johansson fram ett parti som låter väldigt mycket Göteborgskt Evergrey! We Will Win är ett bra sätt att sammanfatta Are You Ready men innan det hela är över så plockar man fram det där sista guldkornet. Jag lutar mig tillbaka och drömmer mig tillbaka till värmen och en iskall öl när Desire drar igång och önskar hjärtligt att den här skivan hade minst ett par extra spår. För min del så känns det som degreed plockat ihop sina allra bästa beståndsdelar och presenterar allt på bästa sätt.
Starkt gjort!
Artist: Degreed
Genre: Hard Rock
Skivbolag: Frontiers
Releasedatum: 22-02-11
Betyg: [yasr_overall_rating]
Bästa låtar: Into the Fire, Lost in Paradise, We Will Win, Desire och resten med
