ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Jex Thoth – Blood Moon Rise (8.0)

13 Shares

jex thoth blood moon rise

Band: Jex Thoth
Titel: Blood Moon Rise
Genre: Psykedelisk rock/doom
Skivbolag: I Hate Records
Producent: Randall Dunn
Releasedatum: 2013-06-15
Betyg: 8/10

Från Madison, Wisconsin kommer bandet Jex Thoth som nu har släppt sin andra fullängdare. Eller ja, band och band. I ärlighetens namn är det nog så att det här egentligen är ett soloprojekt med en sångerska som är solidarisk nog att se sitt musikskapande som en gruppaktivitet snarare än ett ensamarbete trots att hon själv har tagit bandnamnet som sitt artistnamn, har skrivit och arrangerat samtliga låtar och dessutom är den stora behållningen med bandet både på platta och live. Till Blood Moon Rise har hon bytt ut samtliga övriga medlemmar från den självbetitlade debuten från 2008 och även soundet från densamma  är om inte utbytt, så åtminstone lite annorlunda.


Plattan inleds med den korta och suggestiva To Bury som genast sätter stämningen för plattan med sin spöklikt mystiska stämning. Efter den följer dock låten The Places You Walk som med sin lite simplare låtuppbyggnad och mer klassiskt riffande liknar låtarna på debuten mer än någon annan låt på Blood Moon Rise och således utkristalliserar sig denna låt också som plattans bästa enskilda låt, då den i princip är den enda som har hitpotential nog att stå ensam och stark, medan de andra låtarna känns som mer av en del av en helhet, lite som att Blood Moon Rise är en film där varje låt är en scen som förmedlar varsin del av en större historia. När sedan The Divide drar igång är vi återigen inne på det lite flummigare och mer psykedeliska soundet som helt klart genomsyrar plattan. Inget fel med det dock, samtliga nämnda låtar är ytterst högklassiga skapelser, likaså är låtar som Keep Your Weeds, Ehjä och Psyar. Det slår en att Jex Thoth låter mer likt sidoprojektet Sabbath Assembly på den här plattan med det lite softare soundet och den lite andligare och mer sakrala stämningen. Dessutom tycker jag att den här plattan fångar Jex Thoths fantastiska scenframträdanden på ett helt ypperligt sätt. Live är det väldigt flytande och svävande och inte direkt tal om rakt rockriffande, precis som man skulle kunna analysera den här plattan. Likaså är det den tidigare nämnda fantastiska frontkvinnan som är den absolut största behållningen med bandets liveframträdanden. Med sin spöklikt vackra uppenbarelse och magnifika scennärvaro har hon verkligen en förmåga att trollbinda en publik med sin sirensång och är en stor orsak till att bandets suggestiva konserter än sådana magiska upplevelser. Just detta lyckas Jex Thoth verkligen fånga på Blood Moon Rise och därför behöver kanske denna platta också lite mer inlyssning än sin föregångare. Det är inte lika lättlyssnat, men när man sätter sig in i Blood Moon Rise och låter sig trollbindas av Jex Thoths psykedeliska rock kommer man utan tvekan att tas med på en härligt flummig resa i ett böljande ljudlandskap där det bjuds på oerhört unik och stämningsfull musik som blandar allt från de mer ockulta delarna av sextiotalets San Fransisco till doomiga riff tunga nog att kunna krossa sten.

Även om Blood Moon Rise skiljer sig en del från debuten så tycker jag helt klart att den är minst lika bra. Ni som gillade debuten kommer garanterat att gilla även denna uppföljare, för allting man gillar med Jex Thoth finns här, dock i en kanske lite flummigare förpackning. När man lyssnar på Blood Moon Rise kan man konstatera att Jex Thoth har växt och utvecklats under de fem åren som gått sedan man släppte sin debutplatta och att man har lyckats så bra med att fånga den dystert vackra och spöklikt suggestiva stämningen som råder under bandets spelningar även på platta ser jag enbart som positivt och en aspekt som gör att bandet lyckats skapa sig en ännu mer unik identitet och ett ännu mer eget sound. Som helhet är Blood Moon Rise nog det bästa Jex Thoth har gjort, även om debuten kanske innehöll fler omedelbara hits och låtar som kanske funkar bättre en och en, medan Blood Moon Rise enligt mig ska lyssnas på i sin helhet och kanske helst med några tända ljus och rökelser i ett dunkelt rum snarare än på festen eller ute i solen.

När man väntat på en platta i fem år (jag vet att vi fått någon EP också, men nu snackar jag fullängdare) är det lätt att man blir besviken när den väl kommer, men i fallet Jex Thoth och Blood Moon Rise kan jag gladeligen säga att så inte blev resultatet. Här handlar det istället om att den som väntade på något gott uppenbarligen fick vänta i fem år, men det var det helt klart värt kan man konstatera så här i efterhand när man fått tagit del av det imponerande slutresultatet av fem års musikskapande.

Bästa låt: The Places You Walk

BETYGSSKALAN

5.0 – Mästerverk! Fullkomligt perfekt. Inte ett enda svagt spår! Finns ingenting att klaga på.
4.5 – Stark fyra. Utmärkt! Snudd på perfekt men det lilla extra saknas för att rankas som mästerverk.
4.0 – Stabil fyra. Mycket bra! Har någonting extra!
3.5 – Stark trea. Riktigt bra!
3.0 – Stabil trea. Tämligen bra. Lite spretig men ändå god musikunderhållning.
2.5 – Medelmåttig men lyssningsbart.
2.0 – Hyfsad! De sämre låtarna är tyvärr betydligt fler än de bra. Lämnar mycket att önska.
1.5 – Ganska dålig.
1.0 – Väldigt dålig. I stort sett bortkastad tid.
0.5 – Urusel! Plågsam upplevelse!

Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

Chefredaktör och grundare av Rocknytt
RELATERADE ARTIKLAR
Inga inlägg hittades.
MÅNADENS RECENSIONER
FILM
LIVE
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter