Burning Rain – Epic Obsession (6.0)

Det här låter vid en första genomlyssning trivsamt och lättlyssnat. Det är melodiöst, med mycket gitarr och en stark sångröst som behärskar allt från tyst småstönande till en kraftfull torndönsstämma. Det låter som om jag är i färd med att beskriva Whitesnake, och “Burning Rain” låter också som en sentida version av det bandet, men med en yngre och mer vital röst.

Att bandet låter som de gör borde dock inte vara en överraskning för den som har läst på lite. Burning Rain är nämligen en skapelse av Dough Aldrich (Whitesnake), och sångaren Keith St John (Montrose). Bandet bildades 1998, och under bandets första år hann de släppa två album. Därefter har bandet levt på sparlåga under flera år, inte minst på grund av Aldrichs engagemang i Whitesnake. Och trots att kontrakt med Frontiers på en tredje skiva har funnits sedan 2004, så är det inte förrän nu som de kommit till skott och släppt sitt tredje album, “Epic Obsession”.

Jag inledde med att skriva “trivsamt och lättlyssnat”. Keith St John är en mycket duktig sångare med rätt riv i rösten, och Dough Aldrich är en kompetent gitarrist som levererar fina riff och solon. Förutom Whitesnake kan man även höra klara influenser av bl.a Led Zeppelin, något som bekräftas av att ett av bonusspåren händelsevis är “Kashmir”. Tyvärr saknar jag det där lilla extra lyftet. Flera av låtarna är märkvärdigt anonyma, trots kvalitén på de ingående komponenterna var för sig. Det har en tendens att bli behaglig bakgrundsmusik som dessvärre inte stannar kvar i medvetandet efter att musiken har tonat ut. Tack och lov så finns där ändå flera trevliga bekantskaper, t.ex “Our Time Is Gonna Come”, “My Lust Your Fate” och “Out in the Cold Again”.

Plattan är i mitt tycke lite för lång, betyget hade blivit högre om de valt att skumma av grädden och hoppat över mjölken. Men kanske blir det så om man har samlat på sig låtmaterial under drygt 12 år…

Bästa låt: “Our Time Is Gonna Come”