Band: Civil War
Titel: The Killer Angels
Genre: Metal
Skivbolag: Despotz Records
Producent: –
Releasedatum: 2013-06-11
Betyg: 6/10
Under en händelserik vecka i början av förra året beslutade sig fyra medlemmar att sluta fred med krigstemat och Sabaton. Det dröjde dock inte länge innan ett nytt band presenterades. Förutom Myhr, Mullback, Montelius och Sundén anslöt Stefan “Pizza” Eriksson från Volturyon på bas och Nils Patrik Johansson på sång, den sistnämnde mer känd som sångare i Astral Doors, Wuthering Heights och Lion´s Share. Att släppa relationen till krig var kanske bara en tanke, en tanke som inte lyckades då vi nu hör resultatet. Dock är detta är inget negativt.
Detta är inte lika storslaget som Sabaton utan mer rakt på sak. Dock är det omöjligt att inte dra paralleller -för likheterna finns, men de lämnar vi i denna recension. Temat i texterna är som sagt krig och stora historiska slag etc. och de är intressanta och genomarbetade. Låtarna innehar den nödvändiga “pampigheten” utan att gå över gränsen till överdrift, vilket gör dem trovärdiga. Resultatet blir metal istället för att hamna i något smalt genréfack.
När EPn släpptes 2012 var jag inte imponerad av produktionen och när jag fick veta att EP-spåren skulle vara med på albumet var man orolig att de kanske skulle nyttja dem som de var rakt av och göra det enkelt för sig. Så blev det inte då produktionen på albumet är mycket bra med ett rent och tydligt ljud med en tillräcklig och nödvändig tyngd.
Musikaliskt finns inget att gnälla på, men heller inget specifikt att hylla även om känslan finns när det gäller riff och gitarrslingor. Låtarna har bra variation i tempo och melodierna är bra, stora och många. I de snabbare låtarna som “Sons Of Avalon”, “First To Fight” och “My Own Worst Enemy” imponerar bandet mest. Känslan är att det är i de låtarna som de når fullt ut. Låtarna i mellantempo blir lätt tråkiga och intresset tappas aningen för fort i t.ex. “Gettysburg” och”King Of The Sun”. De partierna som ger paus i den vanliga uppbyggnaden med vers/brygga/refräng är det som är absolut bäst på hela skivan och där hörs tydligt vilken känsla bandet har för melodier. Många gånger kan man höra Iron Maiden-influenserna, men de är utsökt utförda och sätter guldkant på några av spåren. Skulle de bygga vidare runt dessa till nästa släpp finns alla förutsättningar att lyckas ännu bättre.
Nils Patrik Johansson, en av hårdrockens mest underskattade sångare, gör ett bländande jobb på denna platta och blir i slutänden en av skivans stora behållningar. Även om herrarna i bandet kan klassas som veteraner är detta bandets debutskiva och resultatet blir klart godkänt.
Bästa låt: Sons Of Avalon
