Han begick scendebut inför tusentals människor redan som 13 åring tillsammans med sin världsberömde far. Han har spelat i Creed och Alter Bridge gitarristen Mark Tremontis soloband, är multiinstrumentalist och bär ett av musikvärldens mest aktade och legendariska efternamn. Nu solodebuterar Wolfgang Van Halen under pseudonymen Mammoth WVH, en hyllning till pappa Edward och farbror Alex vars band hette just Mammoth innan de på David Lee Roths inrådan ändrade namn till Van Halen.
Om det (mot förmodan) finns gamla Van Halen fans med en förhoppning om att Mammoth WVH skulle påminna om farsgubbens band i sound och stil kan ni slå det ur hågen direkt. Det är dock intressant att höra att precis på samma sätt som Van Halen tog intryck av sextio och sjuttiotalsband som bl a Creem, Led Zeppelin, Black Sabbath, KISS och ZZ Top så har Wolfgang till stor del sina hjältar i nittio och nollnoll talet.
Ett exempel på vad Wolfie tagit intryck av är gamla kumpanen Tremonti. Sköna titelspåret ”Mammoth” är pulserande melodiös och ettrig på samma gång och påminner mycket om Creed och Alter Bridge i gitarrsound och melodier. Det hörs också att farbror Alex inspirerat honom till storverk bakom trummorna. Det är ett kraftfullt och precist spel med fantasi och pondus.
Sabbathriffiga ”Feel” har flera nämnare med Foo Fighters och Soundgarden i intensitet och musikaliska harmonier. Här visar Wolfie återigen vilken kompetent trummis han är i ett koncist, men ack så effektivt, trumsolo. De köttiga gitarrerna i ”Don’t Back Down” påminner om en riffkåt Zakk Wylde och fusionen av melodier tillsammans med en marscherande shuffle får mig också att tänka på Muse tyngre stunder. Riffet i ”You’re To Blame” smakar Rage Against The Machine med sångmelodier och ett driv som påminner om såväl Alter Bridge som Foo Fighters. Även inledande ”Mr Ed” innehåller ett tydligt Foo Fighters DNA medan melodierna och det blytungt grungiga riffet i ”Horribly Right” för tankarna lika mycket till Stone Temple Pilots. ”Epiphany” får mig att tänka lite på Nirvanas ”In Bloom” med dess liknande driv på bas och trummor. Melodimässigt hittar vi också spår från det sena sextiotalets Beatles. Här finns både hypnotiskt Monster Magnet manglande med Sabbath tyngd i majestätiska ”Stone” och läckert ringande gitarrer och stor själfull körsång i skönt upplyftande ”Resolve”.
”Distance” är ett känslosamt farväl till pappa Eddie som gick bort i sviterna av strupcancer den sjätte oktober i fjol. Den blev välförtjänt en radiohit i höstas och tillsammans med vackra ”Think It Over” visas en lite mjukare sida av Mammoth WVH upp. Här finns färgningar av både Singer/songwriter rock och i den sistnämnda till och med en touch av AOR. Jag kommer att tänka på namn som Daughtry och Rick Springfield.
Wolfgang har haft de bästa läromästarna under sin uppväxt och tidiga karriär och är en talang långt utanför det vanliga. Inte så konstigt då att hans solodebut känns såpass mogen och gedigen. För det är verkligen en fråga om en solodebut på flera plan. Wolfie står nämligen för allt från komposition till sång och trakterande av samtliga instrument. Endast produktionen har överlåtits Michael “Elvis” Baskette (Alter Bridge, Slash) som gör ett utmärkt jobb i producentstolen. Det låter dynamiskt, kristallklart och behagligt. Något som slår mig är också hur bra Wolfgang sjunger. Det är förmodligen ingen långsökt gissning att han är starkt influerad av Dave Grohl och Myles Kennedy då han påminner om dessa i uttryck. Myles kan dock stundtals bli väl gäll och nasal och Dave pressar och stryper rösten när han får feeling. Där har Wolfgang en mjukare approach utan att för den sakens skull förlora i varken klang, feeling, pondus eller fokus.
Den enda kritiken jag egentligen har är att plattan, trots sin längd och fjorton matiga spår, är så jämnstark och solid att det blir svårt att välja favoriter. Det är genomgående varierad och intressant lyssning och bara i Alice In Chains dystra ”Circles” tappar jag intresset en aning och zoomar ut lite.
Det här är överlag ingenting annat än svinbra och det verkar med andra ord som att grabben står stadigt på egna starka ben, vilket är riktigt roligt att höra. Pappa ler kärleksfullt i rock’n roll himlen, You did good kid!
Band: Mammoth WVH
Titel: Mammoth WVH
Genre: Rock, Metal
Skivbolag: Ex1 records
Releasedatum: 11/6
Bästa spår: Mammoth, Think It Over, Stone, Resolve, Don’t Back Down, Distance, You’re To Blame, Feel, Epiphany, Horribly Right
Betyg: 4,5/5
