ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Icon Of Sin – Icon Of Sin

13 Shares

(Scroll down for an English version)

Det finns till exempel många AC/DC-inspirerade band, så varför inte presentera en grupp som vi istället kan kalla det nya Iron Maiden. Icon Of Sin har precis släppt sitt självbetitlade debutalbum. Sångaren Raphael Mendes har en fantastisk röst. Med två gitarrister skapas ett fylligt och fint ljud. Ett par andra musiker som har hjälpt till med låtskrivningen och att producera är Sergio Mazul (låtskrivare och sångare i Semblant) och Marcelo Gelbcke (låtskrivare, producent och gitarrist i Landfall).    


Här har vi Bruce Dickinsons röst-tvilling. Mendes blev upptäckt på YouTube för att han lät som sångaren i Maiden. Raphael har en enorm talang och naturligtvis ska man ta hand om och lyfta fram den. Dessvärre blir jag lite bekymrad när allt av brasilianarnas arbete låter som om det hade kunnat vara från en viss engelsk grupp. Jag förstår att de ville fokusera på hans röst och skapa musik som passade till den, men Iron Maiden tycks ha cirkulerat konstant i allas huvuden, för det här materialet skulle kunna vara skrivet till dem.

Titelspåret inleder albumet med tyngd och spänning, samtidigt som det är melodiöst. Här finns ett skönt driv, med återhållsamma verser och sedan ökar allt i styrka. Vi bjuds på frontmannens suveräna sångröst och ett sprudlande gitarrsolo. Mateus Cantaleãno och Sol Perez är skickliga på sina strängar. I ”Shadow Dancer” hörs energifyllda, tuggande toner, som sedan släpps lös i ett magnifikt solo.

Caio Vidal levererar coola bastoner i den tyngre ”Unholy Battleground”, där man tycks kunna skymta lite mer av Icon Of Sins egen stil. Trumspelandet är stundtals mer varierande, till skillnad mot det mestadels entoniga, snabba dunkandet. Det sistnämnda är förstås något som hör till musikstilen och ska vara så, men kan bli lite tröttsamt i längden. Sångarens lungkapacitet är stor och han klarar av en lång uthållighet på tonerna, vilket jag gillar. Här visar han även en annan, något ruffigare stämma. En touch av sig själva kan nog också anas i fantastiska ”Night Breed”, men Bruce-rösten lurar oss att tänka på ett annat band. Låten har en fin melodi och en refräng som fastnar. En bra och fängslande detalj är hur gitarrtoner hänger i luften några sekunder, med ett lockande ljud, när inget annat hörs. Mendes imponerar återigen med en stark röst som är full av kraft.

Regn, fint gitarrspelande, åska och lugn sång hörs inledningsvis i ”Clouds Over Gotham”. Sedan ökar tempot direkt, i något som ger en känsla av en Rock-musikal med Batman-tema. På något vis är den ändå coolt gjord, på ett pampigt sätt. När musikens toner i refrängen snabbt vänder runt till mystiskt och dunkelt moll, förstärks känslan av superhjälten från filmduken. Många av Icon Of Sins texter verkar för övrigt ha fått sin inspiration från TV-spel, datorspel och Flipperspel.

Spår tio är ett intro i japansk stil, följt av ”The Last Samurai”. Det blir en stor kontrast, framförallt vad gäller tempot, som plötsligt tycks vända från noll till hundra. Gitarrtoner droppas ut i snabb följd, upprepade gånger, vilket är snyggt. Det förvånar mig dock att ingen mer japansk detalj dyker upp i musiken, inte ens i slutet för att knyta ihop säcken, vilket känns som en liten miss. Däremot hade de kunnat strunta i ylandet under ”The Howling”, åtminstone det sista, som inte passade in och störde sången.

”Virtual Empire” börjar med snabb, upprepande musik. Mittenpartiet med gitarrsolo är långsammare och sedan drar de vidare i en högre hastighet igen. Det är en väldigt bra komposition, med snygga tempoväxlingar. ”Survival Instinct” har en skön, drivande kraft, som griper tag i refrängen och lyfter låten. Det här avslutande spåret innehåller även ett suveränt bas- och gitarrspelande.

Icon Of Sins debut låter väldigt bra, absolut. Kanonbra sångare, jättebra musiker och snyggt producerat. Fast efteråt känns det som att ha lyssnat på en Iron Maiden-platta. Det gäller alltså inte bara rösten, utan själva musiken också. Inget fel i det, men samtidigt inte heller något unikt. Naturligtvis kan man likna sina idoler här och där, men att det skulle bli såhär mycket hade jag inte räknat med. Jag hoppas och önskar att gruppen utvecklar en egen stil i framtiden. Killarna får gärna fortsätta att vara influerade av Maiden, men det ska bli spännande att följa deras resa, för att se om bandet lyckas hitta sin egna uttrycksform. Jag är redan nyfiken på nästa album.

 

Icon Of Sin – Icon Of Sin 1
Foto: Icon Of Sin, Facebook

(English version)
For example, there are many AC/DC-inspired bands, so why not present a group that we instead can call the new Iron Maiden. Icon Of Sin has just released their self-titled debut album. Singer Raphael Mendes has a fantastic voice. With two guitarists, a rich and fine sound is created. A couple of other musicians who have helped with songwriting and producing are Sergio Mazul (songwriter and singer in Semblant) and Marcelo Gelbcke (songwriter, producer and guitarist in Landfall).

Here we have Bruce Dickinson’s voice-twin. Mendes was discovered on YouTube because he sounded like the singer in Maiden. Raphael has an enormous talent and of course you have to take care of and highlight it. Unfortunately, I get a little worried when all of the Brazilians’ work sounds as if it could have been from a certain English group. I understand that they wanted to focus on his voice and create music that suited it, but Iron Maiden seems to have been constantly circulating in everyone’s heads, because this material could have been written to them.

The title track begins the album with heaviness and tensity, while being melodic. Here is a delightful driving force, with restrained verses and then everything increases in strength. We get to hear the frontman’s awesome vocals and an exuberant guitar solo. Mateus Cantaleãno and Sol Perez are skilled on their strings. In ”Shadow Dancer” you hear energetic, chewing tones, which are then released in a magnificent solo.

Caio Vidal delivers cool bass tones in the heavier ”Unholy Battleground”, where you seem to be able to glimpse a little more of Icon Of Sin’s own style. The drumming is sometimes more varied, a slight difference from the often monotonous, fast thumping. This last mentioned is of course something that belongs to the music style and shall be like that, but can be a little tiresome in the long run. The singer’s lung capacity is large and he has the ability to bear the notes for a very long moment, which I like. Here he also shows another, a little bit rougher voice. A touch of themselves can probably also be sensed in the fantastic ”Night Breed”, but the Bruce-voice tricks us into thinking of another band. The song has a nice melody and a chorus that gets stuck in your head. A good and captivating detail is how guitar tones hang in the air for a few seconds, with an enticing sound, when nothing else is heard. Mendes impresses again with a strong voice full of power.

Rain, fine guitar playing, thunder and calm singing are initially heard in ”Clouds Over Gotham”. Then the tempo increases immediately, in something that gives a feeling of a Rock musical with a Batman theme. Somehow it is still made in a cool, grandiose way. When the music in the chorus quickly turn around to mysterious and dusky tones of minor, the feeling of this superhero from the movie screen is intensified. Many of Icon Of Sin’s lyrics also seem to have been inspired by video games, computer games and pinball machines.

Track number ten is an intro in Japanese style, followed by ”The Last Samurai”. It becomes a big contrast, especially in terms of tempo, which suddenly seems to turn from zero to a hundred. Guitar tones are dropped out in a running row, repeatedly, which is nice. However, it surprises me that no more Japanese detail appears in the music, not even at the end to tie it all together, which feels like a tiny mistake. On the other hand, they could have skipped the howling during ”The Howling”, at least the last one, which did not fit in and disturbed the song.

”Virtual Empire” starts with fast, repetitive music. The middle part with guitar solo is slower and then they move on at a high speed again. It is a very good composition, with nice tempo changes. ”Survival Instinct” has a lovely, driving force, which grabs the chorus and lifts the song. This finishing track also contains an excellent bass and guitar playing.

Icon Of Sin’s debut sounds very good, absolutely. An outstanding singer, great musicians and nicely produced. Although afterwards it feels like having heard an Iron Maiden record. It is not just about the voice, but also about the music itself. Nothing wrong with that, but at the same time nothing unique either. Of course you can be like your idols here and there, but I did not expect it to be this much. I hope and wish that the group develops its own style in the future. The guys are more than welcome to continue to be influenced by Maiden, but it will be exciting to follow their journey, to see if the band manages to find their own form of expression. I am already curious about the next album.

Icon Of Sin:
Raphael Mendes – Sång
Sol Perez – Gitarr
Mateus Cantaleãno – Gitarr
Caio Vidal – Bas
CJ Dubiella – Trummor

Låtlista:
01. Icon Of Sin
02. Road Rage
03. Shadow Dancer
04. Unholy Battleground
05. Night Breed
06. Virtual Empire
07. Pandemic Euphoria
08. Clouds Over Gotham
09. Arcade Generation
10. Hagakure (Intro)
11. The Last Samurai
12. The Howling
13. Survival Instinct

Band: Icon Of Sin
Titel:
Icon Of Sin
Genre:
Heavy Metal
Skivbolag:
Frontiers Music s.r.l.
Antal
spår: 13
Speltid: 
65:05
Releasedatum: 2021-0
4-16
Bästa låt:
Night Breed.
Betyg:
3/5

BETYGSSKALAN

5.0 – Mästerverk! Fullkomligt perfekt. Inte ett enda svagt spår! Finns ingenting att klaga på.
4.5 – Stark fyra. Utmärkt! Snudd på perfekt men det lilla extra saknas för att rankas som mästerverk.
4.0 – Stabil fyra. Mycket bra! Har någonting extra!
3.5 – Stark trea. Riktigt bra!
3.0 – Stabil trea. Tämligen bra. Lite spretig men ändå god musikunderhållning.
2.5 – Medelmåttig men lyssningsbart.
2.0 – Hyfsad! De sämre låtarna är tyvärr betydligt fler än de bra. Lämnar mycket att önska.
1.5 – Ganska dålig.
1.0 – Väldigt dålig. I stort sett bortkastad tid.
0.5 – Urusel! Plågsam upplevelse!

Anna Karlsson

Anna Karlsson

Skribent/Fotograf
RELATERADE ARTIKLAR
MÅNADENS RECENSIONER
FILM
LIVE
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter