Dessa greker har på ett smått förunderligt sätt fullständigt gått under min radar. Som svårt skadat prog metal-offer sedan tidigt 90-tal så sveper denna radar som ett Cthululiknande trålnät över den myriad av plattformar som vi idag har tillgång till. Tyvärr är nämnda väv grovmaskig nog att släppa igenom guldkorn som skapelsen ifråga och fångar gråtrista knölvalar istället. Men skam den som ger sig.
Bandets förra giv, ”Hegaiamas: A Song For Freedom” var tydligen något av en succé och är en platta som jag girig kommer att sätta tänderna i när denna recension är färdigknattrad ty ”Norchestrion: A Song For The End” är en riktig höjdare.
Då jag har för (o)vana att bli en smula långrandig så ska jag försöka att hålla denna, min första recension för Rocknytt, så kort och koncist som jag kan. Så att istället för att yra om enstaka partier i tjolahoppsan-dels takt som får mig att gå upp i brygga så håller jag mig till följande, hyfsat korta beskrivning nedan.
Är du ett fan av Fates Warning (speciellt ”A Pleasant Shade of Gray”), Zero Hours två första plattor och tidiga Dream Theater (framförallt ”Awake”-eran) så kan du krossa spargrisen på stört och lubba iväg till närmaste skivnasare och utstöta ”hit med plattan, Aj NEED it” till hen bakom disken. Eller så klickar du dig till gängets Bandcamp och köper skivan digital eller i en cd/t-shirt bundle.
Sångaren Jon Voyager kanaliserar en ung Ray Alder (Fates Warning, ex-Redemption) på ett förträffligt vis utan att vara en härmapa och hans snirkliga sångstämmor omfamnar sirligt plattan tillsammans med George Ravayas ettrigt täta och flödande gitarrlir. Keyboardisten Anthony Hadjee verkar ha lyckats gräva upp Kevin Moores (ex-Dream Theater) gamla ljudbank från 1994 och kryddar detta vax med finurliga slingor.
Produktionen är nära nog perfekt för genren. Köttigt och mastigt när synkoperna så kräver och fjäderlätt dynamisk när intensiteten skruvas ner. Det enda minuset är de talade partierna som känns en aning korpenfotboll, om analogin tillåts. Lite B, liksom.
Då denne gubbstrutt bakom tangenterna är av den fasta övertygelsen att alla sånger under 10 minuter är att betrakta som intron och ska behandlas därefter så ger jag kejsarkransen till plattans koloss, den magnifika 18-minutaren ”Anake” som bjuder lyssnaren på en sjuhelsikes musikalisk resa.
Allt som allt, en förträffligt trevlig ny bekantskap och en synnerligen gedigen platta därtill. Så jag tar av min imaginära hatt och bugar och bockar för en jäkligt gemytlig upplevelse.
Band: Need
Titel: Norchestrion: A Song For The End
Genre: Progressive Metal
Skivbolag: Ikaros Records
Releasedatum: Ute nu!
Bästa spår: Circadian, Anake, Avia
Betyg: 4.5/5
