CD

kantorn

The Poodles – Tour De Force (7.0)

the-poodles-tour-de-force-cd-2013

Band: The Poodles
Titel: Tour De Force
Genre: Hårdrock
Skivbolag: Frontiers Records
Producent: Mats Valentin
Releasedatum: 2013-05-17
Betyg: 7/10

Första gångerna jag lyssnar på detta album imponeras jag stort av skivan som helhet men jag väljer att ändå vara en aning skeptisk då samtliga fyra tidigare album haft en tydlig tendens att blekna aningen för fort för att andrahandsvärdet ska hålla en bra nivå.



Efter att ha nött högtalarna med detta album under en längre tid så står det klart att det här finns ett betydligt starkare material än på tidigare album, även om det finns en del svackor likt tidigare album så är högsta nivån bättre.

Skivan öppnar med en trio gyllene låtar, första spåret, den riviga och riffsnabba “Misery Loves Company” visar upp bandets bästa sidor omgående med bra melodier från start till mål, den följs upp av “Shut Up!” som har ett skönt riv med härligt gitarrplock i versen och här kan jag inte låta bli att dra paraleller till David Lee Roth´s solo skiva “Eat Ém And Smile”, det finns en tydlig glädje i musiken som verkligen smittar av sig och refrängen är tydligt medryckande.

Sist ut av dessa bra startande spåren är “Happily Ever After” som besitter den bästa refrängen på albumet med sina dubbla kaggar och melodier av bästa sort.
Vilken start på skivan, dessa tre spår själva, slår hål på mina tidigare förväntningar och följdfrågan är om det går att hålla denna nivå på tretton spår och nära 55 minuter.
Självklart går det inte men även om de finns låtar som går ganska omärkt förbi så finns det några riktigt glimmrande spår av de resterande tio spår, de som jag vill lyfta fram mest är den smäktande och fina balladen “Leaving The Past To Past”. Mellantempo låten “Miracle”, sköna “Godspeed”,och ösiga “Now Is The Time håller också högsta tänkbara pudelkvalité.

Musikaliskt känns det fräscht och inspirerat med en stor dos finess som gör skivan intressantare att lyssna på, detta faktum tillsammans med den passande och fylliga produktionen gör att skivan känns som deras mest kompletta och starkaste av deras totalt fem släpp.

Är dock en aning allergisk mot självporträtt som omslag och detta är inget undantag och att det är svartvitt gör inte saken bättre, så här vill jag be er att inte bli lurade av omslaget för musiken är betydligt mer nyanserad och färgglad än vad konvolutet ger sken av och hur bra Jacob Samuel än sjunger så kan det vid sina ställen bli en aning påfrestande och gällt, särskilt när han befinner sig i de högre registrerna.
Inte helt oväntat har en låt blivit mer omdiskuterad än andra, Sveriges hockeylags officiella VM låt “En För Alla För En”.
Den är lagd som ett bonus spår på den fysiska versionen av albumet, vilket jag tycker är bra och som i sin tur inte låter helhetsintrycket av skivan påverkas.
Låten i sig är det inte mycket fel på, glada melodier med en smittsam allsångsrefräng och med tanke på årens tidigare officiella sportlåtar så håller denna sig högt i konkurrensen.
Det enda som får en att bitvis slita tag i skämskudden skulle vara texten som blir lite allt för tydlig med det svenska språket, kanske inte så konstigt att den verkar gillas betydligt mer i utländska länder.

Summeringen blir positiv, deras bästa hittills trots några mindre bra spår är skivan bra varierad och släpps i rättan tid, med kommande härliga sommarkvällar, kvällar som kommer förgyllas av dessa glädjespridande partylåtar fyllda med tungt gung.

Bästa låt: Happily Ever After

Relaterade artiklar

Hittade inga inlägg.
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Rocknytt Logga 2019

Följ oss på Facebook!

Rocknytt Topp 20 Pirate Rock

GÅ TILL OMRÖSTNINGEN