CD

Darkthrone – The Underground Resistance (7.0)

darkthrone-the-underground-resistance-2013

Band: Darkthrone
Titel: The Underground Resistance
Genre: Blackened Heavy Metal
Skivbolag: Peaceville Records
Releasedatum: 2013-02-25
Betyg: 7/10

Om ni undrar varför den här recensionen kommer så pass sent, nästan tre månader efter releasedatumet, så är den enkla anledningen att jag helt enkelt inte hade tänkt att recensera den här plattan från början. Jag är ett extremt stort fan av det gamla klassiska Darkthrone och plattor som A Blaze In The Northern Sky, Under A Funeral Moon, Panzerfaust och så vidare, men någonstans under mitten av 90-talet började Darkthrone producera plattor som helt enkelt inte föll mig i smaken och de skivor de bjudit på under “modern tid” har varit alltför punkiga för min smak och saknat den isande brutala svartmetallkyla som genomsyrade bandets musik då man i början av 90-talet tillsammans med band som landsmännen i Mayhem och Satyricon var med och definierade hur den andra vågen av black metal skulle låta. Dock var det flertalet av mina vänner som jag litar på när det gäller musik som insisterade på att jag skulle ge The Underground Resistance en chans, då de påstod att detta var en klar uppryckning från den tämligen låga nivå Darkthrone har hållit de senaste åren.



När jag väl började lyssna igenom detta alster så kände jag tämligen omgående att mina vänner inte ljög när de sa att Darkthrone ryckt upp sig, men samtidigt kunde jag också tvivelsutan konstatera att en återgång till det klassiska Darkthrone-soundet från det tidiga 90-talet inte var aktuell. Dock skulle jag absolut klassa The Underground Resistance som black metal, definitivt inte punk som på förra given Circle The Wagons, men inte den andra vågens sound utan snarare den första vågen av black metal. För er som inte är insatta i vad den första vågen av black metal var så var det alltså i början av 80-talet när en del band började spela musik med ett sataniskt och diaboliskt budskap på ett sätt som inte tidigare var gjort. Visst, band hade sjungit om djävulen, men inte haft en genomgående ondskefull och mörk framtoning i sin musik överlag och framförallt inte sjungit positivt om hin håle. Det gjorde dock band som Hellhammer/Celtic Frost, Mercyful Fate och Venom för att nämna några och säkerligen är samtliga av dessa band orkestrar som Darkthrone-duon Fenriz och Nocturno Culto har lyssnat på en hel del under sin uppväxt. När man lyssnar på The Underground Resistance känns det som om man velat göra en hyllningsplatta till sina gamla husgudar, då allt från Venoms “fuck off”-attityd, Celtic Frosts patenterat släpiga riff och till och med King Diamond-falsett finns representerat.

Upplägget på The Underground Resistance är att Nocturno Culto sjunger på tre av de sex låtarna och Fenriz sjunger på de resterande tre. På de låtar som Nocturno Culto sjunger på låter det lite ruffigare och hårdare medan Fenriz ibland som jag nämnde tidigare är och nosar på klassisk King Diamond-sång. Hur väl han lyckas med det kanske jag ska låta vara osagt, men jag kan ge honom att det låter helt okej. Dock kan jag känna att man ska lämna detta till proffsen och Fenriz känns just nu som en glad amatör. Han kan få några poäng för vilja och entusiasm, men om sanningen ska fram låter det lite surt här och där. När det gäller själva låtkvalitén så är det framförallt tre låtar som jag tycker sticker ut från mängden. Det är den tunga Valkyrie där Fenriz sjunger, Come Warfare, The Entire Doom där Nocturno Culto sjunger och den avslutande trettonminuterskolossen Leave No Cross Unturned där Fenriz åter igen sjunger. Trots att den sistnämnda låten är väldigt lång så blir den aldrig tråkig och trots att den inte är speciellt progressiv känns den långa låtlängden inte konstig på något sätt och låten utkristalliserar sig som en riktig “anthem” för dödsdyrkare och ljushatare. På tal om det så känns The Underground Resistance inte så klassiskt ondskefull rent stämningsmässigt som black metal brukar göra och som jag gillar, istället är det väldigt svängigt på sina ställen och de två rutinerade bandmedlemmarna visar upp en härlig spelglädje som faktiskt täcker upp för bristen på ondskefull stämning.

Det som drar ner betyget är att några låtar inte håller den kvalitet jag känner att de bör hålla för ett betyg i det absoluta toppskiktet, plus att upplägget med “varannan låt” mellan Nocturno Culto och Fenriz gör att det ibland känns lite spretigt, vilket gör att det blir svårt att se The Underground Resistance som en helhet utan mer som enskilda låtar som satts ihop på en platta. Sedan går det ju inte att komma ifrån att Darkthrone har gjort några av de bästa plattorna genom tiderna och således är det omöjligt att inte jämföra deras senare alster med dessa milstolpar inom den extrema hårdrocken. Visst, det är nya tider nu och Darkthrone har inte låtit som många av oss de tycker att de ska låta på flera decennier, men det går ändå inte att inte längta tillbaka till den tiden då Darkthrone spottade ur sig mästerverk på löpande band. Många puritaner inom svartmetallen kommer garanterat att hata The Underground Resistance precis som de har hatat allt annat som Darkthrone släppt ifrån sig under de senare åren, men det tycker jag är väldigt orättvist och dessa personer kommer att gå miste om en bra hårdrocksplatta. Visst, den är ingen A Blaze In The Northern Sky och den innehåller ingen In The Shadow Of The Horns eller The Hordes Of Nebulah, men ser man bara till The Underground Resistance som en egen platta och låter bli att jämföra alltför mycket med det gamla Darkthrone så kommer man helt klart fram till att detta är en bra platta.

De av mina vänner som sa att Darkthrone faktiskt hade ryckt upp sig med den här plattan hade helt rätt och trots att The Underground Resistance kanske inte  kommer toppa min årsbästalista så är det ändå en bra hårdrocksplatta som jag verkligen inte ångrar att jag gav en chans, trots min inledande skepsis mot huruvida Darkthrone fortfarande kunde leverera musik av den högre kalibern. Ni som känt samma tveksamhet som jag beskrivit borde absolut ge detta alstret en chans, för det här är helt klart en köpvärd platta även om den inte är bland det bästa i bandets katalog. Men med tanke på hur bra topparna i Darkthrones gedigna katalog faktiskt är, så kan herrarna Fenriz och Nocturno Culto helt klart känna sig nöjda med The Underground Resistance – att de skulle toppa sina tidiga alster hade väl ändå ingen förväntat sig. Jag hade ju inte ens förväntat mig att det skulle vara speciellt bra, men det var det och jag är inte den som inte kan erkänna när jag har dragit förhastade slutsatser. The Underground Resistance imponerade helt klart på mig och var över förväntan. En rolig överraskning!

Bästa låt: Leave No Cross Unturned

Relaterade artiklar

Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Rocknytt Logga 2019

Följ oss på Facebook!

Rocknytt Topp 20 Pirate Rock

GÅ TILL OMRÖSTNINGEN