Arkiv för CD-kategorin

The Defiants – The Defiants

Är du redo för country/western presenterat av dessa välkända cowboys? Trodde väl inte det. Tack och lov så är hela det visuella upplägget missvisande för i avsaknaden av ett nytt Danger Danger-album så önskar man med denna platta få lättnad från abstinensen. Plattan och bandet består av Bruno Ravel, Paul Laine och svenskfödde gitarrfenomenet Rob

treatghostofgraceland484

Treat – Ghost Of Graceland

Det är en överraskning att Treat skulle komma att följa upp deras magnum opus “Coupe De Grace”. Lika välkommet och förvånande är de sex år senare tillbaka och de har mycket att leva upp till med tanke på bandets “nådastöt” från 2010. Om man inte låter sig förvillas av titeln samt att man gör bäst

Human Zoo – My Own God

Saxofonen har varit kännetecknande i detta bands musik och fortsätter även här att sätta guldkant på deras tralliga hårdrock som bitvis inte är helt olik de schweiziska rockarna Gotthard. Detta tyska band har dessvärre aldrig kommit upp i varken standarden som levererades på debuten eller för att mäta sig med nämnda Schweiziska kolleger och denna

Thunderstone – Apocalypse Again

Thunderstone har alltid varit solida och ett av Finlands flaggskepp när det gäller metal. Bandets musik som injicerats med power metal, progressiva och hårdrocksdoser har tillgodosett mångas behov under åren. Pasi Rantanen har återfått mikrofonen från Rick Altzi som gjorde ett imponerande jobb på “Dirt Metal” men med Pasi i bandet känns ordningen ändå återställd

steelwingresetrebootredeem484

Steelwing – Reset, Reboot, Redeem

 Även om syftet med Rocknytt primärt ska vara att servera er det bästa av det nyaste inom rock så händer det ibland att även vi visar oss mänskliga och är sega med saker, således bjuder jag er här på en eftersläntrare till recension. När något av olika anledningar inte hunnit bli gjort inom en viss

Zakk Wylde – Book Of Shadows II

Det råder ingen som helst tvekan om att Zakk Wylde är en enormt duktig låtskrivare och gitarrist. Jag gillar det mesta karln har slängt ifrån sig, då hans musikaliska karriär har varit väldigt stabil, även om den har haft sina toppar och dalar emellanåt. Visserligen kan det ibland bli lite för mycket doser av gitarronani,

Hellsingland Underground – Understanding Gravity

“The band is often mentioned as the “best new southern rock band of our time, and the strangest thing of all is that they come from northern Sweden!” Det där står i pressreleasen och jag är benägen att hålla med. Eller så benämner jag det som jag först tänkte, som ett sömnpiller. Fast innan ni

Twins Crew – Veni Vidi Vici

TWINS CREW är ett band under utveckling: Sakta, men säkert så tar de några steg framåt för varje platta de släpper. Nu på fullängdsplatta nr 3, så har de nått så pass långt att man kan räkna in dem på övre halvan av myriaden av band, som ryms inom genren power metal. Dock är de

Anvil – Anvil Is Anvil

Jag vet helt ärligt talat inte hur det gick till, men efter den något “tragikomiska” och varma dokumentärfilmen med kanadensarna, så har bandet varit totalt pånyttfött! “Juggernaut Of Justice” var en sjukt bra platta och uppföljaren “Hope In Hell” var inte så mycket sämre den. Nu skulle man kunna tro att energin och inspirationen börjar

The Rides – Pierced Arrow

Det är alltid en ynnest när Stephen Stills behagar släppa nytt. Nu är det tre år sedan sist, och precis som då är det under gruppnamnet THE RIDES han agerar. THE RIDES består dessutom av likaledes namnkunnige Kenny Wayne Shepherd på gitarr och sång samt keyboardisten Barry Goldberg. Resultatet är liksom på debutskivan ”Can’t Get

Myrath – Legacy

Förra plattan “Tales Of The Sands” närmast knockade mig ut stolen när jag först hörde den. MYRATH lät väldigt mycket som KAMELOT när de var som allra vassast i början på 2000-talet och när man dessutom adderat in en hel del med orientaliska tongångar i musiken, ja då var jag helt såld på dem. Det

Man.Machine.Industry – Box Of Horrors

Plattan rivstartar med den punkdoftande, thrashmullrande industrirökaren “(Gods Of Mass Distortion) Trend Killer”. Ribban sätts med andra ord högt redan från början och på spår nummer två, tillika första singeln “Let It Burn” så fortsätter den höga kvaliteten och energin hålls effektivt uppe i “skräck-boxen”. Nu är det inte lätt att hålla sig på “fullpoängsnivå”

Beseech – My Darkness, Darkness

”My Darkness, Darkness”, det nya albumet från Beseech, lever väl upp till sin titel. Det är mörkt och melankoliskt. Arrangemangen är snygga och atmosfäriska. De flesta låtar är bra som till exempel ”Mr Uninvited”, titelspåret ”My Darkness, Darkness” som börjar med skönt gothabillygitarrintro och covern ”Highwayman”. Sista låten ”The Symbol” är nästan poppig och höjer

Prong – No Absolutes

Efter en riktigt bra coverplatta, så är PRONG tillbaka med en ny studioplatta med eget material. Jag var lite rädd för att bandet inte skulle kunna hålla samma standard som på de två senaste släppen, men den oron visade sig vara helt obefogat. Om något, så verkar formen bara bli bättre och det är inte

steel panther live from lexxis moms garage 250

Steel Panther – Live from Lexxi’s Mom’s Garage

Häromdagen fastnade jag i en djup diskussion angående glasögon, bågar, brytningsfel och faktumet att man kan få pröjsa 10 000kr för ett par glasögon. Platsen var personalrummet på vårdcentralen där jag jobbar och en av mina kollegor berättade då att hon precis har betalat just den summan för att kunna se bättre. Jag undrade givetvis

rage of angels the devils new tricks 250

Rage Of Angels – The Devils New Tricks

Ged Ryland är en reko snubbe. Av alla människor som jag har korsat väg med i musikbranschen står Ged ut lite extra, maken till snällare och ödmjukare person är sällan skådad. Killen är genuin. Just därför villa jag att hans nya släpp med Rage of Angels ska vara sådär bra som jag vill att det

spiritual beggars sunrise to sundown 250

Spiritual Beggars – Sunrise To Sundown

“We’re the band that refuses to die.” Ja, så inleder de sin pressrelease och det är väl ett smärre under att bandet fortfarande existerar med tanke på medlemmarnas fullspäckade kalendrar, fullt upptagna med åtaganden för deras icke helt okända band (Arch Enemy med flera). Sunrise To Sundown inleds för enkelhetens skull med titelspåret, ett statement

agonizer visions of the blind250

Agonizer – Visions Of The Blind

Finland gjorde ordentliga avtryck i hårdrocksvärlden under många år på slutet av 90-talet och under största delen av 2000-talet. Banden stod som spön i backen och de flesta var av godkänd kvalité, men något hände och likt detta band så försvann de spårlöst. Nu verkar det äntligen som näring tillförts till de finska metalrötterna och

reckless love in vader250

Reckless Love – InVader

Ett högst underhållande band med sällsynt trevlig, lättsam och trallvänlig feststämning över sin musik som faller många i smaken väl. Visst önskar vi att det skulle vara så även i fortsättningen, men redan på förra alstret “Spirit” och på den här plattan så har nya intryck och känslor av sämre sort framkallats.“Spirit” tog revansch med

the vision ablaze youtopia250

The Vision Ablaze – Youtopia

Man tycker att man har koll, att de finmaskiga näten täcker alla ytor, man letar och söker metodiskt igenom terrängen med alla medel efter all musik som kan tänkas vara bra. Trots det så missar man ett eller flera guldkorn och den här plattan är en av 2015 års årgång som lyckades passera min radar.Den

Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter