Arkiv för CD-kategorin

Running Wild – Rapid Foray

1988 släppte Running Wild plattan “Port Royal” och det är definitivt en av de plattor som snurrat mest hemma hos undertecknad genom åren. Hade någon då sagt att bandet kommer att släppa en platta 2016 som är i det närmaste lika bra så hade jag skrattat gott och länge. Men jag hade även fått äta

DGM – The Passage

DGM är en strävsam italiensk grupp, med en historia som började redan 1994. Starten var trevande, men 1997 släppte de en mini-CD som togs emot väl av publiken. Därmed var bollen i rullning. Sedan starten så har det vid det här laget hunnit bli ganska många plattor, och bandmedlemmarna har hunnit bytas ut några gånger

Delain – Moonbathers

Nu gör jag det igen, sitter i förväg och funderar över ursäkter till att jag faktiskt tycker att en platta är riktigt bra. För jag gör faktiskt det. Jag blev positivt överraskad över Delains femte platta Moonbathers som släpps här i dagarna. Visst, det är lättlyssnat och visst, det är inte särskilt unikt på något

Sabaton – The Last Stand

Man må tycka vad man vill om denna kvintett från Falun men sanningen är den att just nu är Sabaton det största hårdrocksband vi har i detta land. En ny platta har släppts också och denna gång handlar det om krig naturligtvis men slagen som skildras är några modeller mindre än de som bandet brukar

Vader – Iron Times

Piotr “Peter” Wiwczarek och hans death metalband Vader har minsann inte legat på latsidan sedan 2014. Under senare år har vi fått en rejäl mängd musik att beta av; såväl fullängdare, som samlingsalbum med covers och EP’s har det blivit. Jag har i ärlighetens namn knappt hunnit lyssna igenom allt. Därför känns det också lättare

Subterranean Disposition – Contagiuum and the Landscapes of Failure

Subterranean Disposition är något så unikt som ett Australiskt enmansdoom-metalband med inslag av tenorsaxofon. Det har nu gått två månader sedan Contagiuum and the Landscapes of Failure släpptes, och undergroundpressen har lovordat den som ett storverk, och… Vänta lite… Saxofon!? Jodå, det låter alldeles förträffligt bra. Första gången jag hörde kombinationen saxofon och metal var

Grand Magus – Sword Songs

[media-credit name=”Omslag av: Anthony Roberts” align=”alignnone” width=”250″][/media-credit] GRAND MAGUS är ett bra band inte tal om det, men skivorna tenderar allt som oftast att innehålla både höga berg och små dalar. Nya plattan “Sword Songs” är just i det hänseendet en betydligt jämnare historia. Må hända saknas riktigt höga berg som till exempel K2, men

Denner/Shermann – Masters Of Evil

MERCYFUL FATE utan Kim Bendix Petersen, fungerar verkligen det? Svaret är ett rungande ja, även om man (klokt nog) valt bort det gamla bandnamnet och använder sig av gitarristernas efternamn istället. Rent musikaliskt osar det till 100% fortfarande MERCYFUL FATE om anrättningen. Den enda skillnaden är att bakom mikrofonen återfinns istället Sean Peck (CAGE, DEATH

Nomy – Be Your Own God

I augusti förra året gifte sig Patrick ”Nomy” Marquardt med sin Karin. Så då borde det nya albumet ”Be Your Own God” vara en hyllning till kärleken? Nej, trots att förra skivan ”Psychopath” var en becksvart dito med texter om massmord tonsatt med dånade gitarrmattor så verkar inte herr Nomy vara sugen på att skriva

Blues Pills – Lady In Gold

Retrodoftande sextio-och sjuttiotalsrock fick sig en renässans under 2000-talet. Band som Truckfighters, Spiders och framför allt Graveyard har lämnat avtryck hos dem som gillar genren. 2011 bildades Blues Pills i Örebro. Med deras självbetitlade debut visade även de sig vara en grupp att räkna med framöver. Med svängig bluesrock och psykedelia, tillsammans med en sångerska

Destruction – Under Attack

DESTRUCTION tillhör som ni säker redan vet Tysklands alldeles egna “Big 4” och det kan man verkligen påstå att det finns goda skäl till. De har nästan helt utan undantag levererat den ena kanonplattan efter den andra, speciellt på denna sidan av millennium-skiftet. Nya alstret “Under Attack” är definitivt inget undantag från det fina traditionen,

Defecto – Excluded

Den här plattan släpptes för över tre månader sedan och hade det inte varit för de där omständigheterna där det ena ger det andra så hade den förmodligen passerat obemärkt förbi. Nu blev det inte så och det tack vare min recension av Evil Masquerades senaste album i maj. Där förekommer fyra sångare, tre etablerade och

Dark Funeral – Where Shadows Forever Reign

En möjlig anledning till att man inte fastnar för just Dark Funeral, är att de kan vara något mer svårlyssnade än svenska black metal-kolleger som t.ex. Watain och Marduk. Det dominerande intrycket är kanske en aggressiv och allt annat än insmickrande omelodisk ljudmatta som tycks ogenomtränglig? För undertecknads del tog det iallafall ett tag innan

Volbeat – Seal the Deal & Let’s Boogie

Jag är kluven. Samtidigt som jag alltid varit imponerad över hur bra Volbeat är på att skriva medryckande melodier så kan jag ibland känna en känsla som bäst kan beskrivas som irritation. Jag får intrycket att Volbeat bestämt sig för att skriva hits, hits, hits och åter hits till varje pris. På det viset har

almanactsar484

Almanac – Tsar

Vi kan redan från början fastslå några högst essentiella saker: 1. Viktor Smolski är en jävel på gitarr. 2. David Readman, Andy B Franck och Jeanette Marchewka är superba vokalister. 3. “Tsar” är en välspelad, välskriven och ytterst välproducerad platta. Nu till hur “Tsar” egentligen låter? Ja, det går definitivt inte att komma i från

Mystic Prophecy – War Brigade

Det verkar ha gjort R.D Liapakis och resten av bandet gott, att han har “hårdrocksbandet” DEVILS TRAIN på sidan om. För MYSTIC PROPHECY har på senare år hållit en mycket hög och jämn standard på sina skivsläpp. Vilket definitivt inte alltid varit fallet förut, då man blandat kanonskivor med ganska ordinära album. Något man däremot

Beyond All Recognition – Beyond All Recognition

Beyond All Recognition är ett Västeråsband som grundades 2011, och består idag av David Söhr (sång), Paul Gidlöf (gitarr), David Eriksen (gitarr), Pontus Bergström Warren (bas) och Sebastian Maxe (trummor). Bandet släppte två EP’s innan de fick kontrakt med storbolaget Napalm Records och fullängdsdebuterade med Drop = Dead 2012. De kallar själva sin musik för

The Order of Israfel – Red Robes

Black Sabbaths självbetitlade låt från den ikoniska första plattan tycks vara en aldrig sinande brunn för generationer av band att ösa ur, så även The Order of Israfel. Black Sabbath byggde sitt verk på tritonskalan, även kallad “Djävulsintervallen”. En del historiker påstår att denna tonföljd förbjöds av den Katolska kyrkan under 1500-talet för att det

Evil Masquerade – The Outcast Hall of Fame

Henrik Flyman är en dedikerad herre. Dedikerad till Evil Masquerade och kompromisslös när det gäller bandets inriktning. Trots ett antal sångarbyten genom åren så har det inte tullats på soundet, ja faktiskt inte på något annat heller. När förre sångaren Tobias Jansson lämnade bandet för att fokusera på Saffire så trodde jag faktiskt att skutan skulle

Metal Church – XI

Likt olycksbröder som Anvil och Malice nådde Metal Church aldrig det genombrott de förtjänade under 80-talet. Om ni gillar gammal thrash och heavy metal, och händelsevis inte känner till bandets två första album Metal Church (1984) och The Dark (1986) med David Wayne (R.I.P.) så är det läge att införskaffa dessa. Snarast. På de tre

Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter