Arkiv för CD-kategorin

Lordi – Monstereophonic (Theaterror vs Demonarchy)

LORDI har under de senaste 7-8 åren bara blivit tyngre och tyngre på skiva. Något som jag måste erkänna att jag uppskattar väldigt mycket, speciellt när kvaliteten på materialet har stegrats på de tre senaste släppen också. Den nya given “Monstereophonic Theaterror Vs Demonarchy” är faktiskt både ännu tyngre, men också mer melodiös än sina

Crystal Ball – Déjà-Voodoo

Schweizarnas nya platta tar vid där förra albumet “Liferider” slutade. Stilen är den samma, den höga kvaliteten likaså. För er som av någon anledning aldrig stiftat bekantskap med banden förut, så kan man säga att deras sound är en blandning av melodiös hårdrock, klassisk heavy metal och en nypa power metal. Jag skulle vilka påstå att

Operation: Mindcrime – Resurrection

”Resurrection” är del två i Operation: Mindcrimes albumtrilogi. Men redan här känner jag mig mätt på musik från Geoff Tate. Mannen är passé och lever just nu bara på gamla meriter.

Narnia – Narnia

Summa summarum så är senaste släppet definitivt inget som bandet behöver skämmas över. Snarare tvärt om, för det här är en riktigt bra platta!

Imperial State Electric – All Through The Night

Nicke Andersson och hans kollegor är minst sagt produktiva. Sedan starten 2010 med Imperial State Electric har de nu hunnit släppa fem fullängdare och två ep:n. Inte mig emot om de fortsätter att ge ut album i denna takt om de fortsätter hålla lika hög kvalité som ”All Through The Night” och fjolårets ”Honk Machine”

Q5 – New World Order

Känner ni till Q5? Deras debutskiva “Steel The Light” som släpptes 1984 är en sån där platta som många skivsamlare anser vara en klassiker och ett måste i rekorderliga skivsamlingar. Ytterligare en platta, “When The Mirror Cracks”, släpptes 1985, och därefter tog det lite slut för Q5. Länge. Men till slut återförenades dock 3/5 av

Twilight Force – Heroes Of Mighty Magic

Det finns enligt mig två scenarion när det gäller färska band. Antingen så är debuten lysande och de får svårt att återupprepa magin/kvaliteten på album nummer två eller så är förstlingsverket aningen trevande/valpigt och det är först på uppföljaren som alla bitar faller på plats. TWILIGHT FORCE var så nära perfektion som man kan komma

Ghost – Popestar

Sveriges kanske största hårdrocksband, Ghost, har sedan starten 2010 gått från klarhet till klarhet, med senaste given ”Meliora” som den absoluta toppen.

Evergrey – The Storm Within

Jahaja. Då sitter man här och ska skriva några rader kring Evergreys senaste platta “The Storm Within”. Jag betygsatte båda deras spelningar på Sweden Rock 2015 och det var inga höjdare varken den elektriska eller akustiska spelningen.

Sahg – Memento Mori

Sahg har gått från klarhet till klarhet. De tre första plattorna är tydligt Black Sabbathinfluerade, och bitvis maler det på i samma doomiga stonermood rakt igenom. Men på Delusions of Grandeur hände något. Bandet tycktes ha hittat en egen identitet, och det är i detta spår bandet nu går vidare och övertygar med sin karriärs

Sir Reg – Modern Day Disgrace

I den snart urvattnade genren som kallas “keltisk punkrock” så ska ett gäng som Sir Reg komma med något riktigt extraordinärt för att hävda sig över mängden. Att nå samma höjder som genrekollegorna Flogging Molly och Dropkick Murphys kommer de knappast att göra, men det är nog inte heller meningen. Köpingsbandets anslag har mer känslan

Kissin’ Dynamite – Generation Goodbye

Vid första anblicken så var jag inte alls speciellt imponerad av tyskarnas nya giv. Jag tyckte att låtarna med stort L saknades och att låtmaterialet kändes lite väl splittrat. Men som tur var så nöjde jag mig inte med den slutsatsen, utan gav skivan mycket mera tid. Det kan man nog främst tacka random-funktionen på

rage the devilstrikes again 484

Rage – The Devil Strikes Again

RAGE utan Viktor Smolski saknar något, det står mer och mer klart ju mer tiden går. Visst låter det fortfarande bra, men det där lilla extra saknas numera helt och hållet. RAGE anno 2016 är i mångt och mycket som mina gamla Volvo 945:a: Den är väldigt pålitlig och fungerar oavsett väder, vind och underlag,

Tempt – Runaway

Det är inte ofta som det kommer ut ny musik i den här genren, som har samma grova kaliber och självklarhet som TEMPT´s debutplatta “Runaway” har. Ställer man upp en checklista över vad högkvalitativ melodiös hårdrock ska innehålla, så kan man typ bocka av minst 95/100 punkter på den listan. TEMPT består förövrigt av fyra

Dust Bolt – Mass Confusion

Tyska DUST BOLT´s debut-platta var en riktigt uppvisning i hur hungrig, oslipad thrash metal ska låta. Skiva nummer två var enligt mitt tycke en aning för polerad och saknade lite av glöden från det första alstret. Nu när bandets tredje album ser dagens ljus, så kan jag nöjt konstatera att bandet till de allra största

Michael Sweet – One Sided War

Hårdaste soloplattan och kanske den bästa också från Michael Sweet som vanligtvis sjunger i det kristna amerikanska hårdrocksbandet Stryper. Den här skivan är snuddande lik det Stryper gör idag. Hårdare tongångar och samma skramliga produktion gör likheterna påfallande Man kan inte låta bli att undra om syftet är att ventilera den sprudlande kreativiteten som är

Almah – E.V.O.

När Almah släppte sitt förra alster Unfold begravdes bandet i samma grop som andra hopplösa band som startat karriären bra för att sedan falla platt. Bandet startades 2006 som ett sidoprojekt av Angras sångare Edu Falaschi som numera är ett fullskaligt band. Guldtemat och titeln E.V.O kändes som tillräckligt för att stänga ögonen, hålla för

In Flames – Sounds From the Heart of Gothenburg

Livedubbeln (och DVDn) Sounds From the Heart of Gothenburg spelades in i Scandinavium under 2014 då den något svaga Siren Charms nyligen hade släppts. Med en speltid på en och en halv timma så är det ganska mycket In Flames att ta in på en och samma gång. Jag bävade rentav en smula… Men trots den

Sodom – Decision Day

Tom Angelripper har hållit Sodom igång ända sedan tidigt 80-tal, och verkar inte ha för avsikt att slå av på takten än på ett tag. Angelripper är Sodom, precis som att Lemmy genom alla år var synonym med Motörhead, eller det faktum att W.A.S.P. i själva verket är samma sak som Blackie Lawless med kompband.

Pain – Coming Home

Som född och uppväxt i södra Dalarna har det mer eller mindre varit omöjligt att inte komma i kontakt med Peter Tägtgrens musik. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har sett honom uppträda live i Ludvika, och singeln ”Shut Your Mouth” gick varm i skivspelaren under min tonårsperiod. Så Tägtgrens musik har

Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter