Arkiv för CD-kategorin

Bonafide – Flames

En flaska rött, några biffar på grillen…herregud vad jag längtar efter sommaren. Det är lättare att visualisera detta när Bonafides nya giv “Flames” dunkar i högtalarna. Det är just i det forumet, i solen, i ledigheten, i partyt…det är där som Bonafides musik kommer bäst till sin rätt. Nya “Flames” är ännu ett steg åt

Overkill – The Grinding Wheel

OVERKILL är ett band som man kan räkna med. Visst, de gjorde ett par svagare plattor på mitten/slutet av 90-talet. Men de har till skillnad från de flesta andra band, aldrig nått riktiga bottennivåer med några av sina skivsläpp. Nya plattan är inget undantag från den väl beprövade “regeln”, utan den står sig väldigt stark.

Lancer – Mastery

Jag tycker Arvikabandet har blivit snäppet vassare för varje platta som de har gjort. En utveckling som av logiska skäl inte kan fortsätta hur länge som helst, eftersom musik bara kan uppnå en viss underhållningsnivå. Nu har det hänt: Kurvan har planat ut och faktiskt även börjat sjunka en pytteliten aning. Nu ska jag villigt

Kreator – Gods Of Violence

Tyskarnas form har allt sedan comebacken med “Violent Revolution” varit löjligt hög. Det är inte speciellt många gamla klassiska band, som låter bättre i nutid än de gjorde när de slog igenom, men KREATOR gör faktiskt det! Frågan är om inte “Gods Of Violence” inte är den bästa platta som KREATOR någonsin har gjort? Det

Grave Digger – Healed By Metal

Det finns inget som jag hellre blir botad av, än av metal. Så med andra ord välkomnar jag GRAVE DIGGER´S nya album med öppna armar.

Stefan Morén – Come And Join The Joyride

Förra plattan “Desire” är enligt mitt tycke den bästa som Stefan Morén gjort som soloartist. På nya “Come And Join The Joyride” så blandar Herr Morén ihop samma ingredienser i grytan en gång till. Även om han kryddar hela anrättningen med några nypor “80talspudel” denna gång. Skillnaden mellan plattorna är att kvaliteten var lite jämnare

Striker – Striker

När människor från skivbolag tar kontakt direkt med mig och vill ha viss musik recenserad så känns det naturligtvis kul och hedrande eftersom de då har läst något av det jag skrivit tidigare. Samtidigt så ringer det alltid en varningsklocka  också för i ärlighetens namn så brukar det inte vara hårdrock/metal av speciellt hög kvalitet

The Empire Strikes – High Tide

Helsingforsbaserade The Empire Strikes grundades 2012 och har släppt några EP’s samt albumet “1983” som kom för två år sedan. Nu kommer uppföljaren High Tide via Bootleg Booze Records, och det är en ganska trevlig, men samtidigt något identitetslös platta. I pressreleasen står det att “The Empire Strikes combines the past, present and future of

Thobbe Englund Sold My Soul

Thobbe Englund – Sold My Soul

Sabaton har ett sound som gör att man hör direkt om man lyssnar på Sabaton. Thobbe Englund var gitarrist i detta band under fem år och nu när det är dags för honom att stå på egna fötter så handlar det om något helt annat än Sabaton. Det handlar i stället om att hylla sina

Mike Tramp – Maybe Tomorrow

Mike Tramp är tillbaka på platta och något nytt under solen handlar det inte om. Den som likt mig gillar de senaste plattorna “Museum” och “Nomad” kommer inte att bli besviken. Konceptet finns kvar och 56-åriga Mike Tramp har funnit den musik han vill pyssla med. Tio stycken låtar som kan placeras i det melodiösa

Battle Beast – Bringer of Pain

Det är ju bara så, en del musik gör en helt enkelt glad. Battle Beast har den effekten på mig. Det finns flera orsaker. En är att musiken är enkel men trallvänlig och medryckande på ett sätt som gör att man helt enkelt inte kan stå emot. En annan är sångerskan Noora Louhimos behagligt riviga

Smash into Pieces – Rise and Shine

När man skall presentera något i vetenskapliga sammanhang brukar man först få ange eventuella conflicts of interest; Finns det några omständigheter som gör att det jag kommer att presentera inte kommer att vara helt objektivt? Mina conflicts of interest är – jag gillar Smash into Pieces. Jag vet att det är omtvistat om detta är

Sepultura – Machine Messiah

Jag tillhör definitivt inte den digra skaran, som anser att bandet dog när Max Cavalera lämnade bandet i mitten på 90-talet. Jag ändrade inte heller uppfattning när Max bror Igor valde att göra exakt samma sak 10 år senare. Visserligen så tycker jag att SEPULTURA har haft lite svårt att få till en hel platta

Stagman – Är ni kvar där ute?

Zinny Zan solo? På svenska? Hårdrock? Tankarna och frågorna samlade sig snabbt när jag hörde om detta projekt första gången.

Thunder – Rip It Up

Att träffa sin släkt runt jul varje år och käka god mat är väldigt trevligt. Att lyssna på Thunder framkallar ungefär samma mysiga känsla som när familjen sitter runt bordet och pratar, skrattar och äter. Det känns som man känner dessa gentlemän från England och den känslan har varit intakt sen de släppte debutalbumet “Backstreet

Stephen Pearcy – Smash

Stephen Pearcy släpper ny soloplatta (den fjärde i ordningen) och trots att jag inte ska jämföra så blir det automatiskt att jag ställer detta mot vad han gjort i Ratt. Varför jag gör så vet jag inte men någonstans så vill jag tro att detta ska hålla lika hög klass som när det begav sig.

The Soul Exchange – Bloodbound

Vendelsöbaserade The Soul Exhange har ändrat i laguppställningen och därmed åstadkommit en uppryckning sedan debuten, där det visserligen inte var något fel på låtarna i sig, men där helheten kändes lite trött. Uppföljaren Bloodbound är emellertid en större upplevelse, där inte minst den nya sångaren Daniel John visar sig vara en lyckoträff. The Soul Exchange har

Sweet Mary Jane – Winter In Paradise

Trots tron att man har koll så slinker band obemärkt förbi ända tills det släpps en skiva och så är det med detta Sundsvallsband som släpper sin debut. Det är roligt och man håller tummarna varje gång det dyker upp nya band och skivor så pass oväntat. Detta band bildades för fyra år sedan där

Jim Jidhed – Push On Through

Aliensångaren Jim Jidhed är tillbaka, mycket beroende på en av genrens svenska eldsjälar Johan Nylén som tillsammans med producenten Daniel Flores sett till att göra detta till verklighet. Som 53-åring i en något vassare kostym än vad vi är vana vid och tuffare musikalisk färgsättning får vi äntligen igen höra Jims fantastiska röst som vanligt

Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter