Arkiv för CD-kategorin

Throne Of Heresy – Decameron

Jag har tyckt Throne of Heresy är väldigt underskattade ett bra tag nu. Sedan de skapades 2009 har de släppt några riktigt grymma plattor med förra årets release Antioch som min personliga favorit. Visst de har sina bra och mindre bra låtar, men vem tusan har inte det? När Throne of Heresy är i form

Trivium – The Sin And The Sentence

Något som fått mig att verkligen gilla Trivium, men samtidigt ogilla vissa av deras skivor, är det faktum att de inte alls är rädda för förändringar i deras sound.

Egonaut – The Omega

Egonaut har verkligen förändrats som band på de två senaste plattorna. Huruvida man anser att det är positivt eller negativt, beror nog på vilken musiksmak man har.

Shakra – Snakes & Ladders

Det är när Shakra låter som i de låtarna, lite tyngre än övriga låtar, som de är som bäst.

Niviane – The Druid King

För att vara ett debutalbum är det en väldigt imponerande samling låtar bandet har fått ihop och JK Northrups produktion finns ingenting att anmärka på.

Offensive Ground – Nightmare King

Styrkan i musiken tycker jag ligger i den höga energinivån och råheten i soundet. Bandet känns verkligen äkta och hungrigt på ett lite opolerat sätt.

Cyhra – Letters To Myself

Redan innan Cyhra släppt sitt debutalbum har jag hört folk prata om det här nybildade bandet. De var dock så färska vid det laget att det bara släppts två singlar, så jag väntade in skivsläppet som ändå låg bakom hörnet. Att det rör sig om en efterlängtad debut råder det inga tvivel om. Cyhra, vilka

Paganizer – Land of Weeping Souls

Summa sumarum så tyckte jag Land of Weeping Souls hade en lite trög start men växte. Det är inget nytt under den döda solen men fans av Paganizer vet vad de får, klassisk dödsmetal av bra kvalitet.

Europe – Walk The Earth

Jag tänkte klargöra en sak direkt och det är att Europe fram till 1991 och plattan “Prisoners In Paradise” är ett helt annat band än det som gjorde comeback 2004 med plattan “Start From The Dark”. Inte medlemsmässigt men däremot musikaliskt.

L.A. Guns – The Missing Peace

L.A. Guns är vid det här laget riktigt veteraner i branschen då det gått hela 29 år sedan de släppte sin självbetitlade debutplatta. Tillbaka på den här plattan är Tracii Guns efter drygt 10 år i exil från bandet. ”The Missing Peace” är fösta L.A. Gunsplattan på 15 år med både Tracii och Phil Lewis.

Revolution Saints – Light In The Dark

Här har vi då platta nummer två från ett av alla allstarprojekt som Frontiers plockar ihop med jämna mellanrum. Den två år gamla debuten var helt ok men jag kan villigt erkänna att jag inte lyssnat på den sedan den var nysläppt. Sedan dess har Deen Castronovo som de flesta nog känner till haft ett

Zpeedfreak – Asshole

Jag har tagit mig an Zpeedfreaks två föregående egenutgivningar/demos och nu är det dags för den tredje. Det största problemet med de två tidigare plattorna har varit de vokala insatserna. De har helt enkelt inte motsvarat kvaliteten på det övriga musikaliska framförandet. Nu har man bytt från sångare till sångerska och det draget gillar jag.

Nocturnal Rites – Phoenix

Åren 1999-2005 var Nocturnal Rites ett av världens absolut bästa band enligt min mening. De fem plattor bandet släppte under den perioden är samtliga väldigt bra.

Forsaken – Pentateuch

Det är definitivt inte vardagsmat att recensera band som kommer från Malta.

Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter