Arkiv för CD-kategorin

Paara – Riitti

Jag gillade Paaras debut Yön olevainen puoli. Det var rå black metal med folk vibbar och lyriken var på finska, emellanåt kunde man dra paralleller till Moonsorrow på ett antal aspekter men utan att låta som en kopia.

SpiteFuel – Dreamworld Collapse

Band utvecklas åt olika håll. SpiteFuel har definitivt både blivit hårdare och mer progressiva på sin andra giv “Dreamworld Collapse”.

Blitzkrieg – Judge Not

Nya “Judge Not” blir jag inte riktigt klok på. Suveräna skapelser, blandas med rena bottennapp och skivan blir därför en aning svår att sträcklyssna på.

Kobra And The Lotus – Prevail II

Lugna låtar och hårda låtar blandas huller om buller, men det är inte enbart hårt eller mjukt, utan mer mångsidigt än så.

Black Stone Cherry – Family Tree

Man vet på ett ungefär vad man får när Black Stone Cherry släpper ny musik, något som såklart har sina för och nackdelar.

Gluttony – Cult Of The Unborn

Du kommer helt klart inte hitta mycket bättre dödsmetal från den klassiska svenska skolan i år, det vill jag lova dig.

W.E.T. – Earthrage

En bra skiva ska ha egenskapen att växa, det är också då den kommer stå sig i tiden och förbli en skiva man återvänder till och inte glömmer bort.

Bullet – Dust To Gold

De spelar det de gör bäst, gammal hederlig heavy metal, och i deras bästa stunder så är det väldigt svårt även för giganterna inom genren att slå de på fingarna.

Kris Barras Band – The Divine and Dirty

Den hyllade gitarristen och sångaren Kris Barras är en före detta MMA-fighter från England som låter så uramerikansk det bara går. The Divine and Dirty är en spretig mix av blues, southern rock och Americana som funkar både som hitradiomusik och som partyplatta för den kräsne blueskonnässören.

Augury – Illusive Golden Age

Plattan börjar med att spela upp titelspåret Illusive Golden Age direkt och jag drar direkt paralleller till Beyond Creation samt Obscura.

Rivers Of Nihil – Where Owls Know My Name

För de som är obekanta med Rivers of Nihil så skapades bandet 2009, kommer från USA, har två EP och tre fullängdsalbum i sin diskografi i och med releasen av Where Owls Know My Name.

Spiders – Killer Machine

Att retrorocken har fått sig en renässans råder det ingen som helst tvekan om. Förträffliga och hårt garagerockande Spiders är en av dem som med skicklighet har förvaltat genren väl.

Pestilent Reign – Pyres

Letar du efter breakdowns som dödar, sång som skulle kunna skrämma livet ur din mormor och riff som gör att du bryter nacken från allt headbangande? Då har du kommit rätt!

Rick Parfitt – Over And Out

På julafton 2016 avled Rick Parfitt som varit gitarrist i Status Quo sedan urminnes tider. Nu vet inte jag om denna platta var tänkt att heta “Over And Out” men så blev det och ett bra avslut blev det också.

Saffire – Where The Monsters Dwell

Deras tredje fullängdare är ett finfint hantverk med ett flertal varierande spår. Som helhet känns allt mer helgjutet än deras två tidigare plattor.

Monster Magnet – Mindfucker

Jag vet inte om man ska dra paralleller med idrott men Monster Magnet är hårdrocksvärldens svar på Leksands IF. Det låter väldigt bra i vissa perioder och mindre bra under andra perioder.

Secret Illusion – Awake Before the Dawn

2008 släppte grekiska power metalbandet Secret Illusion sin debutplatta. Nu tio år senare är de aktuella med platta nummer tre, Awake Before the Dawn. De spelar en relativt typisk sydeuropeisk power metal med ofta framträdande keyboards.

Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter