Arkiv för CD-kategorin

Powerwolf – The Sacrament Of Sin

“Blood Of The Saints” var ett excellent album. Det verkar även som om Powerwolf höll med mig om detta, för de fortsatte mjölka ur det vinnande konceptet i 2st plattor till.

Lucifer – Lucifer II

Efter 3 år släpper Lucifer uppföljaren till sin debut Lucifer I, och mycket har hänt under den tiden.

Mordant Rapture – The Abnegation

Ah The Artisan Era, ett skivbolag som bara fortsätter ge oss bra teknisk dödsmetall och som hela tiden blir bättre genom att signera fler och fler grymma band till deras bolag.

Nozomu Wakai’s Destinia – Metal Souls

Som helhet är detta en av de sämsta plattor jag hört som släppts i år och jag har svårt att se att Nozomu Wakai ska kunna ta sig någonstans när han inte lyckas trots att han omger sig av riktigt bra musiker redan nu.

Tremonti – A Dying Machine

A Dying Machine är ett album man inte tillåts glömma! Det är spännande, texterna i låtarna är intressanta och känns nästan litterära (en del av konceptet måhända).

Supercharger – Real Machine

Supercharger är tillbaka med ett nytt album och är lika energiskt som musikaliskt stabila som dem alltid har varit.

Ghost – Prequelle

Mycket har hänt sedan den dagen Ghost släppte sitt första album “Opus Enonymous” 2010. Ett närmast bombastiskt genomslag med avstamp från andra skivan ”Infestissumam” har tagit bandet till höjder som är få svenska hårdrocksband förunnat med Grammys och massiva headlinerturnéer i USA som några av höjdpunkterna. Men också till tråkigheter som den stundande rättegången till

Skogen – Skuggorna Kallar

Detta är ett något svagare album än deras tidigare men Skuggorna Kallar ger ändå Skogen fans ännu ett bra album.

Lordi – Sexorcism

Ger man “Sexorcism” lite tid, kan jag nästan garantera att man som Lordi-fans kommer att älska den!

Amorphis – Queen Of Time

Styrkan i “Queen Of Time” ligger främst i att man anammat tyngd och kraft, men absolut inte har glömt bort melodierna.

At The Gates – To Drink From The Night Itself

När du är ett av banden som stått för att skapa ett helt nytt sound och en era för svensk musik, ja för tusan för melodisk dödsmetal över hela världen, då tillkommer det att man får ett legendariskt rykte med sig.

Engel – Abandon All Hope

Jag började lyssna på Engel i och med albumet Threnody, men fastnade egentligen bara för låten Feed The Weak utan att ta mig vidare. Men när sedan Raven Kings släpptes 2014 blev jag helt golvad.

LIK – Carnage

När ett svenskt band väljer att döpa sig själva till Lik då vet man att det kommer röra sig om smutsig, rutten dödsmetal av den svenska skolan.

Dimmu Borgir – Eonian

Jag kommer ihåg när “Death Cult Armageddon” kom ut, då hyllades den nästan unisont av dåtidens recensentkår. Jag var dock långtifrån lika imponerad.

Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter