Carl Linnaeus och Alex Bergdahl har med Partners in Crime I & II etablerat sig som två av de största nördarna (sagt med allra största respekt) inom ämnet Kiss som finns i Sverige. Ja, kanske till och med i världen. Mina sena nätter i tidiga tonår hängandes på bandets wikipedia-sida törstande efter kunskap och sedermera ”expertis” om bandet ter sig vid jämförelse med bokens innehåll som något fjuttiga. Men samtidigt är det det här som gör att intresset för bandet fortfarande lever i högsta grad 50 år efter att Paul, Gene, Ace och Peter slog sina kloka huvuden ihop på 10 East 23rd Street. Ju mer man tror att man visste om bandet, desto gladare blir man när man inser att det fortfarande finns saker att upptäcka.
Partners in Crime I handlade till stor del om författarnas egna relation till bandet, medan del två istället bjöd på intressanta nedslag i bandets hela karriär. Kiss – Den Sista Dynastin har till skillnad från sina två föregångare ett något mindre perspektiv. Istället för att använda hela den 50-åriga karriären så har Carl och Alex valt att göra en djupdykning i skarven mellan 70- och 80-tal och närmare bestämt ”Dynasty” och ”Unmasked”. Skivorna hör kanske inte till de skivor som är mest rosade i bandets diskografi, både bland fansen och av bandets egna medlemmar. Kiss stod vid den här tiden på toppen av sin popularitet, men det medförde också att medlemmarna stod på toppen av sina egon. De var trötta på att bara ses som ett band för tonåringar och ville bevisa sig själva som ”riktiga” musiker, som både kunde skriva hits och musik som fungerade både på de stora arenorna och på dansgolven. Samtidigt började Ace och framförallt Peter falla längre och längre ner i sina respektive missbruk, vilket gjorde anspänningarna medlemmarna emellan ohållbara.
Det mindre perspektivet visar sig vara ett val som faller väldigt väl ut. Valet gör att författarna ger sig själva fria tyglar att grotta ner sig ordentligt och bena ut vad som egentligen hände när elden började falna. De som har läst de tidigare böckerna samt lyssnat på Alex Bergdahls eminenta ”Alex Room Service” vet att det är här de båda verkligen får visa vad de går för. Med humor och värme, men också med knivskarp blick ger Carl och Alex oss en unik inblick i bandets tillvaro under dessa sista år av originalsättningen. Vi bjuds på intervjuer med i stort sett alla som varit inblandade i de båda skivorna samt i fotosessioner, produktionsmöten och demoinspelningar. Att vi bjuds på den första (!) intervjun om skivorna med deras producent Vini Poncia är en sällsynt skräll som borde vara anledning nog att köpa boken.
Precis som tidigare böcker så är författarnas personliga touch och roliga inspel bokens stora behållning. Carl och Alex har en genuin kemi som gör sig bra även i bokform och de kapitel där de går igenom skivorna låt-för-låt och gnabbas sinsemellan är något som åtminstone jag skulle vilja se en fortsättning på, gärna i poddform. Även kapitlet om Eric Carr liv innan han gick med i bandet men också det om Peter Criss och hans första soloskiva efter avhoppet, ”Out Of Control”, är riktigt bra djupdykningar i lite mer obskyra delar av bandets tidslinje.
Det mindre perspektivet i boken gör att “Den Sista Dynastin” kanske är den bok i trilogin som minst tilltalar köpare som inte är inbitna Kiss fans. Men det gör också att den nog drar förbi föregångarna och blir den starkaste av de alla. Jag hoppas verkligen att det inte blir den sista.
Betyg: 5/5
Författare: Carl Linnaeus och Alex Bergdahl
Förlag: Gain
Utgivningsdatum: 3 juni 2022
