10 frågor är en intervjuserie där det ställs just 10 frågor om musik till musiker, såväl kända som okända och svenska som utländska.
Frågorna är av det lite mer lättsamma slaget och förhoppningen är att vi ska få in en hel del roliga svar. Tanken är att det ska publiceras i den turordning vi får in svar och förhoppningsvis kan den fortgå länge. Sådana här intervjuer är något vi själva tycker om att läsa och min förhoppning är att fler än vi gör det så att det blir några läsare framöver.
I del 62 är det Unspeakable Emp, trummis i svenska thrashbandet F.K.Ü., som har svarat på frågorna.
Vilken var den första skiva du köpte för egna pengar?
Kiss – Alive II. Jag var 10 år och tyckte att Gene Simmons såg tillräckligt blodig och tuff ut på omslaget för att få ta del av min surt förvärvade månadspeng.
Vilken låt önskar du att det var du som skrev?
Bleed av Messuggah om det också innebar att jag kunde spela den.
Vilken är den bästa skiva som har släppts?
Slayer – Reign in Blood är, lite förutsägbart, det självklara valet. Den är en handbok i hur thrash ska låta. Energin är närmast oöverträffad, texterna är genuint obehagliga och det är, framför allt, inget krångel. Dessutom är den alldeles lagom lång. Man ska ha en riktigt bra anledning för att göra en skiva längre än 40 minuter.
Vilken är den bästa konsert du har sett?
Den spelning som ligger varmast om hjärtat är Dismember på Kungen i Sandviken 2008. Riktigt bra spelning, bra publik och bra kväll i övrigt.
Vad är det konstigaste ställe du har uppträtt på?
Jag har nog inte uppträtt på något superkonstigt ställe. Vissa pubscener har varit så små att utrustningen egentligen inte borde ha fått plats. Inget konstigare än så.
Vilket är tidernas mest underskattade band/artist?
Det finns garanterat massor av band som inte fått den uppmärksamhet de förtjänar. Ett av dem är Entrench från Västerås. Den argaste thrashen i Sverige just nu.
Nämn en skiva andra inte tror att du tycker om.
Jag håller nog Divine Intervention högre i Slayers diskografi än de flesta gör har jag förstått.
I vilket land är fansen mest hängivna och vildast under konserter?
Av de länder jag har besökt är Japan överlägset bäst. De är extremt artiga, intresserade och väldigt, väldigt peppade.
Vad är det märkligaste som inträffat under en konsert?
Under en konsert kom en övertaggad och överförfriskad kille upp på scenen och måttade ett knytnävsslag mot en av mina crashar. Hela cymbalen gav vika av kraften och böjdes åt fel håll med kanterna uppåt varpå killen fick panik, bröt tillbaka den och lommade av scenen skamsen och hastigt tillnyktrad. Det var rätt märkligt.
Vad är roligast och varför? Spela på en stor festival eller på en liten klubb?
Det är i stort sett samma. Kanske att man skärper sig lite extra under lite större spelningar men skillnaden är marginell och påverkar inte upplevelsen märkbart.