10 Frågor – Del 156: Niklas Stålvind (Wolf)

10 frågor är en intervjuserie där det ställs just 10 frågor om musik till musiker, såväl kända som okända och svenska som utländska.

Frågorna är av det lite mer lättsamma slaget och förhoppningen är att vi ska få in en hel del roliga svar. Tanken är att det ska publiceras i den turordning vi får in svar och förhoppningsvis kan den fortgå länge. Sådana här intervjuer är något vi själva tycker om att läsa och min förhoppning är att fler än vi gör det så att det blir några läsare framöver.

Vi har kommit fram till del 156 av denna frågeserie. Niklas Stålvind, sångare och gitarrist i svenska Wolf, är det som har levererat svaren den här gången.

Vilken var den första skiva du köpte för egna pengar?

En begagnad singel av en klasskompis. Aces High med Iron Maiden. Herrejävlar vad jag spelade den på stereon hemma medan jag studerade Derek Riggs omslag. Det var magiskt. Jag gick i sjätte klass och hade precis upptäckt Heavy Metal.

Vilken låt önskar du att det var du som skrev?

Hallowed be thy Name. Ett standardsvar kanske, men det är den perfekta låten. Ett odödligt mästerverk.

Vilken är den bästa skiva som har släppts?

Don’t Break the Oath, Mercyful Fate. Riffen, melodierna, stämningen. En milstolpe inom hårdrocken. Lägg till Thomas Holms omslag på det som grädde på moset…

Vilken är den bästa konsert du har sett?

I konsertminne kan inget mäta sig med mitt trettonåriga jags upplevelse av Iron Maiden och W.A.S.P., Johanneshov 1986. Men i vuxen ålder säger jag Rush på Globen. Minns inte exakt årtal, men det var jubileum för skivan Moving Pictures så jag antar att det var 2011. Det var en religiös upplevelse. Första och enda gången jag sett Rush live och jag är otroligt tacksam över att ha gjort det.

Vad är det konstigaste ställe du har uppträtt på?

Ett museum i den tyska staden Chemnitz, framför en fossiliserad skog som var sådär 10 miljoner år gammal. Det var ett jippo där den svenske paleontologen Mats Eriksson släppte en ny bok. Det var en kul upplevelse. I staden bodde ett sådant där megafan, som inte trodde sina ögon när han såg att Wolf skulle spela på stadens museum.

Vilket är tidernas mest underskattade band/artist?

Arthur Brown. I en perfekt värld hade Arthur Brown varit en av de stora namnen. Men då hade han kanske sadlat om och gjort vad som idag kallas mainstream, för han är antagligen som jag och alltid ska vara tvångsmässigt tvärtom.

Nämn en skiva andra inte tror att du tycker om.

Demis Roussos, Forever and Ever. Jag älskar den skivan! Den fanns i mors och fars skivback och är en del av soundtracket till min barndom. Finns inte en dålig låt. Ett mästerverk. Joacim Cans i HammerFall delar denna böjelse. Det kanske finns fler hårdrockssångare som höjer stereon till My Friend the Wind om fredagarna och dansar grekisk dans med ett glas vin i varje hand?

I vilket land är fansen mest hängivna och vildast under konserter?

Spanien. Vi spelade på en festival i Spanien en gång där publiken var på 11 från det att vi klev på scenen tills dess att vi satt med en kall öl i handen. Jag har aldrig varit med om maken till publik. Dit man vanligtvis försöker få publiken, till klimax, på sista låten i konserten. Där började det. Och sedan slutade det aldrig.

Vad är det märkligaste som inträffat under en konsert?

Ett strömavbrott när vi spelade på Bloodstock i England. Mitt i konserten dog allt. Hela festivalen slocknade. Det kändes snopet, men de andra genierna i bandet började underhålla publiken med att springa och hämta vår backstageöl och kasta ut. Bassisten Anders Modd gjorde sin första spelning med Wolf och han gick ut på scenen och framförde en liten striptease med dans. Publiken jublade och vi tänkte att ja, honom ska vi ha! Jag höll som bäst på att klä av mig naken bakom scenen för att kliva ut majestätiskt och värdigt med endast en Flying V framför mandomen, men precis då kom strömmen tillbaka och jag fick dra upp läderbrallorna igen för att springa ut och fortsätta. Festivalen var oändligt tacksamma för att vi räddade situationen och sedan dess har vi en stående inbjudan som hedersgäster.

Vad är roligast och varför? Spela på en stor festival eller på en liten klubb?

Om vi räknar bort Bloodstock, säger jag klubb. Det är något alldeles speciellt och intimt med en svettig klubb. Och då menar jag rockklubb och inget annat. Annars hade svaret på fråga 5 varit helt annorlunda.