10 frågor är en intervjuserie där det ställs just 10 frågor om musik till musiker, såväl kända som okända och svenska som utländska.
Frågorna är av det lite mer lättsamma slaget och förhoppningen är att vi ska få in en hel del roliga svar. Tanken är att det ska publiceras i den turordning vi får in svar och förhoppningsvis kan den fortgå länge. Sådana här intervjuer är något vi själva tycker om att läsa och min förhoppning är att fler än vi gör det så att det blir några läsare framöver.
Det har blivit dags för del 153 av denna mastodontserie och äntligen är det efter mycket jagande en av medlemmarna i Europe som står för svaren på frågorna. Trummisen Ian Haugland var den jag till slut lyckades få tag i och med på detta.
Vilken var den första skiva du köpte för egna pengar?
Sweet Fanny Adams med The Sweet
Vilken låt önskar du att det var du som skrev?
Stairway to Heaven med Led Zeppelin.
Vilken är den bästa skiva som har släppts?
Kanske inte den bästa, men för mej den viktigaste plattan då den fick mej inse att jag skulle bli rocktrummis, och det är Rainbow Rising med Rainbow.
Vilken är den bästa konsert du har sett?
Peter Gabriel i Globen Stockholm 2013.
Vad är det konstigaste ställe du har uppträtt på?
Millenniumspelningen Utomhus på en pråm i Stockholm nyårsafton 1999 i -20 grader.
Vilket är tidernas mest underskattade band/artist?
Heavy Rockbandet Budgie från Wales.
Jag är glad för deras skull att Metallica spelade in och släppte Breadfan och Crash Course In Brain Surgery på deras Garage Inc. platta, så Budgie fick en chans att tjäna lite pengar på sin musik!
Nämn en skiva andra inte tror att du tycker om.
Rubycon av tyska syntbandet Tangerine Dream.
Skulle LSD vara musik så är detta det!
I vilket land är fansen mest hängivna och vildast under konserter?
Generellt har Europe väldigt hängivna fans över hela världen, men i Japan är dom mer fokuserade, i Skandinavien mer återhållsamma, i södra Europa mer passionerade, i Amerika mer uppsluppna och i Sydamerika mer vilda.
Vad är det märkligaste som inträffat under en konsert?
I slutet av 80 talet spelade vi i Bombay på en gigantisk fotbollsarena inför 50 000 pers.
Vi hann inte mer är dra första ackordet förrän hela ljusriggen slocknade och scenen blev svart.
Vi såg inte ett skit!
Då helt plötsligt var det nåt som lyste upp Joey’s fejs, det var en snubbe på första raden i publikhavet som tydligen hade en ficklampa med sig. Så med hjälp av det lilla ljuset så kunde vi fortsätta lira tills ljusriggen var fixad.
Felet var förövrigt bara att nån lokal tekniker hade glömt att tanka upp det dieseldrivna elaggregatet som drev ljusriggen.
Man kan säja att han inte gjorde nåt direkt “lysande” jobb! 😀
Vad är roligast och varför? Spela på en stor festival eller på en liten klubb?
Jag tyckte båda är lika roliga, fast på olika sätt.
Spelar man för en klubbpublik kan man nästan se publiken i ögonen och få en direkt feedback, det känns lite mer på riktigt och mer personligt.
Spelar man å andra sidan inför en megastor festivalpublik blir ju energirushen helt overklig och magisk när man drar igång t.ex. The Final Countdown!
Jag skulle vilja säja att behöver det ena för att till fullo uppskatta det andra!
