[media-credit name=”Foto: Effie Trikili” align=”aligncenter” width=”500″]
[/media-credit]
Tredje gången på Debaser Strand, och tredje gången på en söndag. Det är historiken inför kvällen när det återigen är dags för Michael Monroe att inta scenen intill Hornstulls strand.
Konserter med “Finlands Finest” brukar ungefär vara en bruksanvisning i hur hård, tuff och ösig rock n roll ska spelas och ikväll är inget undantag. Redan från start är det fullt ställ och tempot skruvas verkligen inte ner under de 90 minuter som konserten pågår. Jag har sett Michael på stora scener, bland annat Sweden Rock, men jag kan inte låta bli att tänka att det är på såna här scener, i trånga öldränkta klubbar som han gör sig allra bäst.
När vi ändå talar om frontmannen och kvällens huvudperson så är han precis lika vild och överallt som alltid, redan i tredje låten dryper jeansen utav svett. Han klättrar upp på bardisken, svingar sig i ljusriggen och går ner i spagat mitt framför näsan på första raden. Svårt att ta in att karln är 53 bast.
Vi bjuds såklart på klassiker som ”Taxi Driver” (med en gästande Dregen), ”Hammersmith Palais” (från Demolition 23), och ”Motorvatin” från Hanoi-eran, men annars ligger fokus på de nyare materialet. Men vad gör det när låtar som ”The Ballad of the Lower East Side”, ”Under The Northern Lights” och ”Old Kings Road” är precis lika bra som allt annat som Michael har släppt ifrån sig innan?
Bandet han har med sig är snortajt och framförallt basisten och forne Hanoi Rocks-kollegan Sami Yaffa är coolheten själv och en bra motpol till den galne frontmannen.
Kort sagt är detta en ren kärleksförklaring till glamrocken och blir det en fjärde söndag på Debaser Strand så kan ni räkna med att jag är där.
Michael Monroe – Debaser Strand, Stockholm 2016-10-23
[yasr_overall_rating]
Bäst: ”Under The Northern Lights”, ”Taxi Driver”, ”Motorvatin”.
