Krigsromantik är något som har fascinerat en stor skara individer i urminnes tider, där vår egen stormaktstid tillsammans med andra världskriget varit och fortfarande är den odiskutabla språngbrädan för nyblivna fantaster i vårt avlånga land, där bokhyllorna årligen växer metervis med nyskriven litteratur i nämnda genre.

Den ökande kunskapstörsten i ämnet så inte bara i Sverige utan även i större delen av världen har gjort att forskningen allt mer på individnivå har skördat stora framgångar då sedan länge låsta arkiv nu öppnat sina dörrar för att ge oss en inblick i vardagslivet hos sådana abstrakta personligheter som Joseph Stalin och Adolf Hitler, en vardag som än mer visar krigsmaktens vansinniga existens.

Då jag själv är en flitig bokslukare i ämnet har jag ofta ställt mig frågan hur man definierar begreppet ”fanatism”? Hur långt kan man gå innan gränsen till den mänskliga rättigheten att få dela med sig av sina kunskaper överskrids till oacceptabel propaganda.

Nämnda fråga ställer jag nu till vårt lands största musik-export, SABATON. Ett tre minuter långt klipp från israelisk TV som bl.a visar SABATONs besök i Jerusalems ”Ammunition Hill”, där de poserar med israeliska soldater inför deras utsålda Tel Aviv-konsert (torsdagen den 30 augusti) kan ses i spelaren nedan.

Det svenska metalbandet släppte 2005 plattan ”Primo Victoria” och blev där stora favoriter bland israeliska soldater efter låten "Counterstrike", som prisar Israels seger i sexdagarskriget 1967, ett krig som skulle ha sin avgörande utgång på den plats i Jerusalem som kallas Ammunition Hill, ett slag där sammanlagt 150 soldater deltog varav 107 fick sätta livet till.

SABATON! Bandet som jag respekterat för dess enorma kunskap inom krigskonstens historia, en respekt ingivelse som sedan skulle övergå till beundran då de med sitt senaste alster ”Carolus Rex” lyckades med att gestalta ett mastodontepos som stormaktstiden ur en soldats perspektiv, en vardag fylld av skräck och ovisshet och där av att jag tagit nämnda band i försvar från påstådda rykten om krigsromantisk fanatism.

Men efter att fått tagit del utav nedanstående klipp så har en bitter eftersmak etsat sig fast i min gom. Att få erfara samtliga bandmedlemmar poserandes med en israelisk flagga under jubelrop från israeliska soldater, att få erfara bandet under en skivsignering tillsammans med fans och israelisk militär vråla ut refrängen till ”Counterstrike” som i nämnda stund mer påminner om en hyllning till syriernas förfall, och att få erfara bandets frontman och låtskrivare Joakim Brodén på eget bevåg posera tillsammans med jublande militärer får mig att kräkas. Detta är ett slag i ansiktet mot såväl syrier som israeler som lever kvar med starka minnen från dessa skräckens dagar. Men kanske värst utav allt så är det en skymf mot alla israeliska fans som många utav dessa lever i Jerusalem! Staden vars vardag ända sedan den bibliska tidsepoken varit kantrat utav konflikter, där individens pendlande mellan hat och kärlek i religionens tecken skapat en obalans mellan etisk kontra oetisk handling. Inför dessa arma själar som ständigt brottas med om vad som är rätt eller fel i deras vardagliga tyckande och agerande har ni mage att skandera hyllningsstrofer i en atmosfär som mer framstår som hätsk än glädjande.

Att hela fyra sjättedelar valde att lämna eran skuta inför det senaste albumsläppet är för oss åhörare fortfarande en obesvarad fråga om varför så skedde. Men kanske gåtan är löst efter att fått erfara detta osmakliga inslag.

Krönika av Sven Mörén
Foto: Israel Channel 2