www.rocknytt.net

Senaste nyheterna från rockvärlden

Witchcraft – Legend (8.0)

Witchcraft-Legend-Cd-2012

Band: Witchcraft
Titel: Legend
Genre: Rock/Doom
Producent: Jens Bogren och Witchcraft
Skivbolag: Nuclear Blast
Releasedatum: 2012-09-26
Betyg: 8/10

Örebrobandet Witchcraft bildades av sångaren/gitarristen Magnus Pelander år 2000, men då var tanken att Witchcraft bara skulle vara ett tillfälligt hyllningsprojekt till bandet Pentagram, som varit en av Witchcrafts största influenser genom åren. Som tur är så stannade inte Witchcraft vid denna ambition, utan vidareutvecklade sig till ett ”riktigt” band. Tur var väl det, för Witchcraft blev enligt mig ett av de bästa banden i Sverige under 2000-talet.

Bandets tre första alster – den självbetitlade debuten, uppföljaren Firewood och slutligen The Alchemist – är några av de allra mest spelade plattorna i min skivsamling och samtliga tre håller en extremt hög klass. Jag ser Firewood som bandets absoluta höjdpunkt, men The Alchemist är inte långt efter. Debuten är nog trots allt den sämsta av de tre första plattorna, inte för att den är dålig dock, den är bara inte lika bra som de övriga två när det gäller kvalitén på låtarna. Stilen och soundet har dock suttit som en smäck från första sekund när det gäller Witchcrafts tre första plattor. Dessa plattor släpptes år 2004, 2005 och 2007, sedan la Witchcraft ner verksamheten till min stora besvikelse.

Nu är man dock äntligen tillbaka, men bara efter att ha tittat igenom bandets line-up så ser man att mycket har förändrats sedan sist. Witchcraft som tidigare var en kvartett är numer en kvintett då Magnus Pelander numer enbart ägnar sig åt att sjunga. Ny gitarrist är Tom Jondelius, men det är faktiskt ännu en ny gitarrist i bandet också. Hans namn är Simon Solomon och han har alltså ersatt John Hoyles som numer huserar i det minst sagt fantastiska göteborgsbandet Spiders. Förutom detta medlemsbyte så har också trumslagaren Fredrik Jansson byts ut mot Oscar Johansson. Förutom herr Pelander så är endast basisten Ola Henriksson kvar från The Alchemist-sättningen. Detta var alltså förändringarna i bandets ”roster” om vi ska snacka hockeyspråk, men det finns fler förändringar.

Det första är bytet av skivbolag. För att tidigare ha huserat på mindre bolag som ett ”äkta” undergroundband så har Witchcraft nu signat med Nuclear Blast, en riktig gigant, lagom till släppet av Legend som ju kan ses som något av en återfödelse för bandet. Rent soundmässigt så har det också förändrats en hel del. Det låter inte alls lika gammalt och old school. Lägg valfri Witchcraft-platta (de tre första mao) på skivtallriken och spela upp dessa för någon som aldrig hört Witchcraft förut och jag lovar och svär att personen kommer att tro att den lyssnar på en platta som är inspelad på 70-talet. Ingen som hör Legend lär tro att den är inspelad på 70-talet. Dock är det ju tvivelsutan så att Witchcraft spelar en typ av rock som dock är väldigt gammaldags, det är klassisk rock med doominfluenser och en hel del psykedelika som gäller. Fans av Black Sabbath, Pentagram och liknande band lär inte bli besvikna. Så ni behöver inte vara oroliga över att Witchcraft börjat spela nu metal och tagit in Fred Durst som gästartist.

Läs även:  Shinedown - Attention Attention

Det låter nytt, men inte modernt. Ljudet låter inte lika analogt, utan produktionen låter betydligt mer modern än vad vi är vana vid när det gäller Witchcraft. Trumspelet är ett bra exempel. Det är mindre old school-jazzigt á la Bill Ward och mer rakt och modernt rocktrummande. Det gör Legend lite mindre svängig än de tidigare plattorna, det känns som mer kompakt och tungt riffande på denna platta i jämförelse med hur det lät på de tre tidigare alstren. Det är dessutom lite mörkare i ljudbilden, även om de tidigare plattorna har känts lite mer ockulta i sina teman. Textmässigt känns det lite mer slätstruket nu. Legend är också den mest progressiva platta Witchcraft spotttat ur sig, vilket också gör denna platta till den mest svårlyssnade hittills.

Om man dock sätter in sig ordentligt i plattan så bjuds man på en extremt välkomponerad och väl framförd skapelse. Jag är lite besviken på att man inte låter lika old school som tidigare, då detta är en stil som jag verkligen brinner för och uppskattar något enormt, men det går likväl inte att förneka att Legend är en riktigt bra platta även om soundet inte är Witchcrafts främsta hittills i karriären.

Låtmässigt så sticker trion Deconstruction, It’s Not Because Of You samt White Light Suicide ut mest och utkristalliserar sig som favoriter hos undertecknad. Samtliga låtar håller dock hög klass, även om vissa kräver mer inlyssning än andra. Om man tar sig tid för att lyssna in sig på Legend ordentligt, samt accepterar att Witchcraft har ett nytt sound nu och tar detta för vad det är så är jag övertygad om att man kommer att hålla denna platta högt när det är dags att summera skivåret 2012 och rangordna vilka plattor som varit bäst. Dock så går det inte att sluta tänka på hur bra det här hade varit med det sound Witchcraft körde på sina tre första giv.

Kalla mig bakåtsträvare, men jag tycker att ett band som Witchcraft ska köra old school-grejen fullt ut och så också när det gäller produktionen. Hade de gjort det hade jag nästan kunnat utnämna Legend till årets bästa platta här och nu, men nu får Witchcraft ”nöja sig” med att hoppas på att Legend tar sig in på min topp-10. Det är inte fy skam det heller.

Bästa låt: White Light Suicide
 


ÄMNEN

witchcraft

  •  
  •  
  •  

Chefredaktör och grundare av Rocknytt
ron(a)rocknytt.net

Relaterade artiklar