Katatonia - Dead End Kings (10.0)

katatonia.dead-end-kings-cd

Band: Katatonia
Titel: Dead End Kings
Genre: Symfonisk metal, doom metal
Skivbolag: Peaceville
Releasedatum: 2012-08-27
Betyg: 10/10

När Katatonia släpper sitt nionde fullängds-album "Dead End Kings" så slår det mig att detta är plattan som jag har väntat på ända sedan 1999 års ”Tonight´s Decision” vilket jag personligen anser är albumet som nämnda band började nosa lite försiktigt på symfonirockens oändliga marker. Sedan dess har jag gått och hoppats inför varje släpp att herrarna ska våga lossa på tyglarna och bli än mer symfoniska, men när 2009 års ”Night Is The New Day” nådde skivdiskarna så gav jag nästintill upp då jag tyckte att nämnda band stått och stampat på samma plattform under en längre tid. Men med två välbehövliga nytillskott i bandet (Per Eriksson-Gitarr och Niklas Sandin-Bas) så konstaterar jag att ”Katatonia” äntligen vågat överskrida tröskeln.

Redan i inledningen på plattans öppningsspår ”The Parting” känner man den symfoniska ådra som kommer att sätta den huvudsakliga tonen under de knappa femtio minuter som är skivans totala längd, där Frank Defaults keyboard-arrangemang i form utav stråkar ger oss en kort introduktion innan Jonas Renkses suggestiva stämma förmedlar inledningsstrofen, ”In the weak light, i saw you becoming the lie. Taking all for granted like freedom, it´s something you will never have” med en avlägsen virveltrumma i bakgrunden, och med skivans omslag signerat Travis Smith i mitt blickfång så känner jag omgående en enhetlig uttrycksform kontra bild och musik.

Ser man till det musikaliska rent generellt så blir det instrumentala den huvudsakliga förmedlingspunkten gentemot lyssnaren där Daniel Lijekvist med sitt egensinniga och målande trumspel lägger grunden till den frihetskänsla som de övriga instrumentalisterna utstrålar, vilket gör att det som utger sig för att vara mörkt och ångestbetonat samtidigt inger en känsla utav värme och harmoni, där musikernas förmåga att lägga en suggestiv och gothisk  grund stundtals färgat med orientaliska rytmer blir till något helgjutet och genialiskt. Därför framstår Renkses sång mer som en berörande och uttrycksfull aning som guidar dig genom den grådaskiga skogen som den utmärglade fågeln står och blickar utöver på nämnda skivas omslag, en guidad tur som tar dig med in i mänsklighetens emotionella misär.

”Dead End Kings” blir inte bara till något musikaliskt njutbart i dess monumentala ljudbild, utan det blir även en hyllning till musiken som konstform, där ljud och bild bevisar att de är starkt besläktade med varandra, en konstform som få band idag överhuvudtaget kan hantera men som jag stolt kan konstatera att Katatonia fullskaligt behärskar och därför hamnar i dess celebra fack.

Bästa låt: The Parting/Buildings
 

Sven Mörén
Author: Sven MörénEmail: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.







Gör som över 60.000 andra Facebookanvändare - följ Rocknytt på Facebook. Du får då de senaste rock och metal-nyheterna, recensionerna, tävlingarna och intervjuerna direkt i din feed!


NYHETER

2016-02-09 16:21
2016-02-09 14:06
2016-02-02 23:15
2016-02-01 21:22
2016-01-31 23:49
2016-01-30 11:43
2016-01-27 18:57
2016-01-25 14:47
2016-01-24 10:58
2016-01-23 13:34
« »
MEST LÄST I VECKAN

Sabaton Open Air släpper ny akt

Sabaton Open Air släpper nu ytterligare ett band till årets...

Abramis Brama släpper turnédatum för våren

Abramis Brama ger sig ut på vägarna under våren.

Resurrection Kings - Resurrection Kings

Craig Goldy spelade gitarr med Dio en gång i tiden...

Rösta fram Rocknytt Topp 20 för vecka 7 - 2016

Nu kan man rösta fram Rocknytt Topp 20 för vecka...

Nu är biljetterna till Spiritual Beggars släppta

Spiritual Beggars förärar oss nu med tre konserter i Malmö,...

MEST SETT I VECKAN
SÖK PÅ ROCKNYTT

 

RECENSIONER - CD

theculthiddencity250

The Cult - Hidden City

09 feb 2016 CD Sebastian Ekblom Bak
Surprise! Nä, det är inget nytt "Sonic Temple". Alla vi/ni som fortfarande hoppas på ett liknande alster kan nog ta och ge upp, The Cult är ett annat band nu, ett band med andra visioner och musikaliska vinklar när det gäller nyskapande. Jag och många med mig…