“…Den här mannen (Johan Norrby) sjunger alla andra till månen och tillbaka och det skulle vara en mäktig upplevelse att få höra detta live…”
Så skrev jag när jag recenserade Jonos förra album Requiem och jag har faktiskt sedan dess fått se och höra dem live. Om det var mäktigt? Jodå och mäktigt är ett relativt svagt ord i sammanhanget. Herrejösses vilka musiker!
Att de vid tillfället agerade förband till mina husgudar i SAGA gjorde inte kvällen sämre. A match made in heaven, helt enkelt.
Jag var euforisk när jag hörde Requiem, det krävdes en genomlyssning för att sänka farbror Recensenten. Med det givet så var ju nästa tanke att det här kan de aldrig, aldrig någonsin toppa, det går inte.
Pyttsan, det går visst! Man lägger ribban redan med öppningsspåret “Man of Misery”. Här tänker jag att fortsätter det så här så har vi något riktigt bra på gång. Jo, tjena…med facit i hand så är öppningslåten, hur bra den än må vara, inte ens topp tre på plattan. Ni fattar åt vilket håll detta bär nu va?
“Wasting Time” följer och den gör inte skäl för sin titel. Den är enligt min åsikt plattans bästa och tiden jag lagt på att lyssna på den är inte slösad, det är pur kvalitetstid!
“Can We Make It” och oerhört vackra “Turn Around” står näst på tur och här sätter sig albumet men definitivt också bandets sound.
Jag skrev följande i förra recensionen “…Du gillar Queen, Supertramp, Saga, A.C.T, Savatage och City Boy? Fortsätt att läsa, Detta är garanterat något för dig!…”
Vi kan skippa det där “låter som” en gång för alla nu. Jono låter som Jono och ingen annan låter som Jono.
Resten av albumet är en, och kan inget annat vara, marsch mot högre höjder. Det är pompöst, svulstigt och bitvis stompigt utan att för den skull bli vulgärt.
Gotlands egen Geddy Lee, Johan Norrby, sjunger vansinnigt bra och med en sällan skådad känsla, Stefan Helleblad (som ju även huserar i Within Temptation) har ett sätt att hantera gitarren på som förmodligen får änglarna att gråta glädjetårar. Resten av bandet består av Johan Carlgren på keyboard, Janne Henriksson på bas och Nicka Hellenberg på trummor. Ett gäng musiker som enligt mig är i världsklass.
Silence har allt som föregångaren har plus det enda den saknar, nämligen helheten. Jag gav Requiem 9/10 där och då och att ens tänka tanken på annat än full pott för Silence finns inte.
Detta är ett nästintill fulländat mästerverk som dessutom innehåller årets hittills bästa låt, alla kategorier, nämligen “Wasting Time”.
Det finns en enda negativ sak att ta upp. Plattan är på tok för kort. Den klockar in på strax över 40 minuter och jag vill ha mer, mycket mer!
Band: Jono
Titel: Silence
Genre: Progressive
Skivbolag: Jono Music
Producent: Jono
Releasedatum: 2015-07-24
Betyg: 10/10
Bästa låt: Wasting Time
