The Pretty Reckless andra album inleds med en stönande orgasm av porrstjärnan Jenna Haze. Desto värre har hon erkänt att det är simulerat och inte i äkta Rocket Queen-anda som Axl Rose. Skulle jag summera skivan kort så är det även så jag hade beskrivit den: En enda lång orgasm. Man behöver inte läsa mellan textraderna för att känna den sexuella, dystra och mörka känslan som undermedvetet framkallar rysningar. Allt det här och lägg sedan till en fullkomligt orädd och frispråkig Taylor Momsen i spetsen – Vad kan gå fel?
Inför inspelningen av albumet så drog Hurricane Sandy igenom New Jersey och Water Music Studios i Hoboken, studion där bandet höll på att spela in skivan – nästan all utrustning förstördes och mitt i tragedin så skrevs titelspåret Going To Hell: I en religiös-rebellisk text så går Momsen fullt ut med den sexigt råa attityden. Skulle man backa bandet några år så är det svårt att tänka sig att samma tjej som spelade Jenny Humphrey i den populära tv-serien Gossip Girl idag hånglar upp kvinnliga besökare under sina spelningar – Men det är just det som får mig att dras till The Pretty Reckless, det luktar synd, sex och rock ‘n’ roll lång väg.
Det gick en rysning längs ryggraden när jag hörde House On A Hill för första gången. Det är en poetiskt, melankolisk text som i symbios med den instrumentala biten blir fullkomligt briljant. Det är en 4.45 minuter lång musikalisk psykos, men det är inte bara här som Taylor Momsen övertygar med sina kvalitéer: I refrängen av Burn framkallar hon gåshud, i verserna av Why’d You Bring Your To The Party hittar hon hem och i Blame Me så lämnas jag stum – vilket endast händer när musiken kryper under skinnet på mig.
Det kommer definitivt finnas en stor grupp haters som kommer ha svårt att acceptera The Pretty Reckless och framförallt Taylor Momsen på grund av att de är frispråkiga, utmanande och kontroversiella. Något som alltid får den äldre generationen att titta bort och de jämnåriga kvinnorna att spy ut en ordkavalkad av avundsjuka. Missförstå mig inte, även om The Pretty Reckless i sig är unika – så är de musikaliskt även en i mängden många gånger. Men jag är beredd att väga upp bristerna för känslan av psykologiskt välmående som sköljer över mig när jag lyssnar lyssnar på Going To Hell.
För att sammanfatta det hela så har The Pretty Reckless tagi ett stort steg framåt sedan debuten med Light Me Up: Samma sound men med en adderad mognad och erfarenhet i både text och instrument. Sedan kan man ju bara konstatera att ja, Taylor Momsen kommer definitivt att hamna i helvetet. Men som det ser ut så planerar hon i alla fall att äntra det extremt sexig och även, om man lyssnar till textraderna av singeln Going To Hell: Som djävulens fru.
Band: The Pretty Reckless
Titel: Going To Hell
Genre: Hårdrock
Skivbolag: Razor & Tie
Releasedatum: 2014-03-18
Betyg: 8/10
Bästa låt: House On A Hill
{youtube}rHBxJCq99jA{/youtube}
